Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rutström, Carl Birger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rutström, Carl Birger. 55
guld- och 587 silfverpenningar af Akademien i Upsala för
566 Rdr 52 sk. k:co. Vi vete att ban ock var botanist,
naturkunnig, läkare: huru djupt ban i dessa veteuskaper
inträngde, visste ingen, men han ansågs dock för kännare.
I medicinen skef han någongång en recension, men utöfvade
den aldrig, i fall vi ej misstaga oss. Vid afträdet af
præ-sidiet i Vet. Akad. talade han om utländska växter, som i
Sverige förtjente odlas.
Skarpsinnighet (vi vaga ej säga snille, som hans
lof-talare), sanningskärlek, frisinne, förakt för flärden, oböjlig
fasthet i öfvertygelse och föresatser öfvergingo från fadren
till sonen, men varnad af fadrens missöden och olyckor,
afskydde den sednare all sekterism och allt religiöst
grubbel, och politiken hatade ban ända till namnet. Värma
bodde i hans inre, meu det yttre täcktes af is: hjerta fanns,
inen alla ömmare känslor dolde ban omsorgsfullt, liksom
hade de varit svagheter, ovärdige mannen. Tvertom sökte
han visa sig sträf, butter, kantig, och nästan sträfvade att
misshaga genom lynnets nycker eller skärpa, eller genom
paradoxer och sophismer, som han försvarade med en
spetsig dialektik. Den anspråksfullt okunnige nedslog han med
satirens udd. Sjelf gaf han stundom sig tillbaka till pris
och blottade egna fel. Man värderade hans odlade
kunskaper och skarpsinnighet i omdöme, men endast de, som
rätt kände hans inre godhet, alskadc honom; och derföre
egde ban ej många vänner.
"Denna sunda själ (säger hans Miunestalare från
hvilken vi äfven lånat ofvanstående charakterskildring) bodde i
en sund kropp, icke kämpens, icke heller veklingens."
(Likväl klagade ban redan 1815 i Inträdestalet öfver vacklande
helsa). "Det var ej hyddan som qväfde sin gäst, men
gästen, somjrcnade sin hydda. Eld framblickade ur det svarta
ögat: lif och rörlighet förråddes i åtbörd och gång: talet
liknade strömforsen, och öfvervanns i hastighet endast af
tankarne, hvilka ej sällan störtade så tätt på hvarandra,
att orden, råkande i förvirring, knappt mäktade följa och
uppbära dem."’ Men enligt andra uppgifter, var hans tal
vanligtvis kort!, stackot, fåordigt. I större sällskaper
deltog ban blott sällan: sjelf utan familj var fru Lenngrens hus
hans tillflykt under hvilans timmar: till beune begaf han sig
regelbundet hvarje afton, vid slaget 7 ur Clara kyrktorn.
I äldre åren besvärades han af döfhet.
Skrifter: Positiones nonnullæ physiologicæ, medici et orgairici
ar-gumeriti. II*derv. 1793. — Specileg. Plant, cryptogam. Sueciæ.
BIOGR. LUX. XIII. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
