Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rydelius, Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R t d c l i c s, Andreas.
67
med de finaste begränsningar det vidsträckta fält ban gick
att bearbeta. "Sanningen", säger han, "denna sublima
Helena , om hvars besittning man kämpat med uppoffring af så
stora stridskrafter, icke i tio år utan i mer än femtio
århundraden, sanningen, denna evighetens dotter, skall för
oss ingenting förlora af sin oändlighet, men hon skall
liksom sammanträngas till volumen, hon skall bli af mindre
omfång, men af solidare innehåll, ljusare, starkare och mera
prägnant. En samlad och sluten enhet, skall hon aldrig
upplösas eller försvinna i mångfalden; fixerad i sin
orubbliga medelpunkt som är Gud, skall hon lysa klart öfver
det bela. I menskliga kunskaperna är något odödligt,
men detta är så ringa till anseendet ocb nästan förborgadt
att det måste af en mästarehand framletas bakom denna
massa af vetande som nu ofta för sjelfva den respective
innehafvaren gömmer sina perlor, under det systcmerna vexa
i oändliga bestämningar och hårklyfverier. Sanningen har
hittills alltför mycket invecklat sig i konstgjorda former;
ur dessa måste hon åter lefvande utvecklas och befrias. Jag
nekar ej att philosophien besitter en ansenlig mängd rikliga
och säkra idéer, ja alt åtskilliga bland dessa oändligt
öfverstiga måttet af hvarje menskligt snille, men jag tror
tillika att sjelfva denna myckenhet kan betydligen reduceras,
att den bär skulden till mycken villfarelse och att har
måste göras ett urval af ett ringa antal ledande tankar, hvilka
allena äro i stånd att föra oss ur den philosophiska
labyrinten. Liksom jag anser det vara naturvetenskapernas
uppgift att bringa alla pbänomener under så få lagar som möjligt,
sä tror jag alt äfven logik och metaphysik böra syfta
derhän att till några få principer och elemcntaridéer
tillbaka-föra detta öfverflöd af dels mörka, dels speciosa formler
och schematiseringar, hvilka nu onödigtvis insupa den enkla
sanningen. I den mon jag kan bidraga till denna reduction,
anser jag mig komma att gagna på den plats jag nu
intagit" o. s. v. Det är intressant att jemföra detta tal med
den "oratio ludibunda" han fem år förut hållit vid en
Magisterpromotion, då han, ehuru blott student, blifvit utsedd
att framställa Magisterfrågan, hvilken lydde så: "om i hela
den lärda verlden någon verklig Philos. Magister fins, eller
om icke en sådan titel är en usurpation, som strider mot
all blygsamhet." I en äkta Apollineisk lek förer R. här
scepticismens talan mot dogmatismen och det med en sådan
öfverlägsenhet icke blott till stilen, hvilken täflar med
Qnin-liliani, utau äfven till crudition och dialektik, att Magister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
