Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rydelius, Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 v It * i) k l i u s , Andreas.
till sunimum bonum måtte så mycket mer vara brinnande,
som det är samnium, allenast kon grannt känner det och
dess täcka egenskaper, icke med blotta förnuftet utan
sen-satione intima som rörer hjertat: Summum bonum år bos
Gud att finna och intet annorstädes. Då känner ock själen
Gud, när hon känner hans höga förmåner, isynnerhet hans
vishet, godhet, rättfärdighet och macht. Hon känner Guds
vishet och godhet, när hon innerligen känner sitt eget lif.
Guds öfvermacht och rättfärdiga väsende känner hon, när
hon i sitt innersta samvete känner en klar, oförnckelig,
o-föränderlig åtskilnad mellan dygd ocb synd, rätt och orätt,
berömligt och lastbart. Men ett sinne som icke ifrån
barndomen med stor sorgfällighet dertill är fördt och tillvandt,
vill så nödigt gä in uti sig sjelft och reflexive härpå tänka,
emedan alla de andre sensus extcrni och interni, som af
kroppens förknippelse med henne härflyla, sä öfverhopa och
insofva själen, att hon icke hafver annat lust till än
drömma om deras grofva bilder ocb sensationer. Förnuftet
påminner henne fuller om sin plicht att taga ädlare objecta
för sig, men som förnuftet icke är någon sensatio utan
allenast repræsentatio, som icke går till hjertat, så kan denna
sensus surnnii boni, neppligen väl vakna af blotta förnuftets
påminnelser. Men om själen får någon melancholie, olust
och lifsleda, härrörande af svåra anstöter, som kunna
innerligen öfvertyga henne om sitt elände, så att hon af sin egen
förfarenhet lärer, att de bona som hon tillförene tröstat
uppå, icke äro summa bona utan ringa, mager, flychtig och
kraftlös boua, som intet kunna hindra dess olycksalighet,
så torde hon kunna tvingas likasom med ris utur sin söta
dröm och att söka med ängslan det rätta summum bonum.
När hon det efter mycket sökande så finner, att hon dess
verkan på hjertat innerligen röner och känner hos sig eu
stor förändring uti sina inclinationer och böjelser, då får
hon en annan smak än tillförene. Allt annat smakar då idel
fåfänglighet." Angående den omedelbara och
indcmonstra-hla vissheten af detta innersta sinnets sensationer yttrar ban
anf. st. s. 124 o. följande: "Månge philosopher bry sig med
att finna definitiones och probationes, beskrifningar eller
skäl och bevis på sådant som kan vetas af sjelfva sensu,
hvars klarhet så väl upplyser och öfvertygar alt förnuftet
omöjligen med sin skuggmålning hinner den att aftaga:
äfvensom cn målare icke kan med sina färgor utvisa, huru cn
mat smakar eller luftar. Hvad nu först definitiones angår,
■å beskrifver ju ögat allena, hurudan färgen är; örat allena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
