Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rydelius, Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K \ i> t l i u s, Andreas.
73
bråd ljuset är o. s. v. Huru vill dä en seende ocb börande
finna något sätt till alt beskrifva färgen for den blinde ocb
ljuset för den döfve? Äfvenså är beskaffadt med alla andra
sensationer. Själen röner allrabast, bvad ocb hurudan
tanken är, när bon sensu intimo känner honom uti sig sjelf.
Alltså bemödar hon sig fåfängt, när hon på annat vis vill
fatta den än med sin iunerliga känsel. Förnuftet kan
omöjligen med några siua ideer eller ord härma en sådan käusel.
Den som lefver ocb känner sitt lif, vet väl af känseln bvad
lif är. Han känner ock innerligen sin varelse och hafver
deraf en öfvermåttan klar ideam entis......Cartesius hade
derföre intet behöft bevisa det, som han kände sensu
intimo nemligen sin varelse (cogito, ergo sum: en onödig
demonstration); Malebranche har älven gått alltför långt med
sina scrup|el’ härom. Men de nye Fransöske (Engelske?)
egoisterna äro fast mer uuderligp, i det hvar och en af den
secten menar sig allena vara till och nekar hela den öfriga
verldenes varelse. Hvaraf man väl kan se, huru grofva
villfarelser den kan falla uti som låter förnuftet med sina
onödiga demonstrationer utsläcka det ljus som naturen uti
sensitiva facultate hafver upptändt, i fåfängt hopp att göra
sanningen klarare. Det är att släppa tinget och söka skuggan.
Ty förnuftet kommer derigenom i en sådan tvifvelaktighels
afgrund, som det icke kan sjelf hjelpa sig utur." Anselmi
ontologiska bevis för Guds exsistens ansåg K. vara
tillräckligt, ehuru ban icke förkastade det s. k. physico-lheologiska
och det kosmologiska. "Idéen om Gud, säger ban,
demonstrerar sig sjelf eo ipso att ett evigt ursprtingsväsende
måste tänkas." Af Guds evighet härleder ban alla de
"substantiella Guds egenskaper och fullkomliga atlributer, som
nödvändigt höra till och immanera uti Hans väsende."
Rydelii uppfattning af naturen är den svagaste sidan af hans
system. Fången i den envisa abstractionen om causæ finales,
hade ban ej öga för skapelsens organiska lif. Hela naturen
var bonom en mechanisk inrättning och djuren till och med
ingenting annat än konstigt sammansatta macbiner utan allt
medvetande. Att djuren ej ega någon själ fann han bland
annat deraf, att de sakna gåfvan att skratta: cn slutsats,
som är verkligen charakteristisk i afseende på Rydelii bela
verldsåsigt, hvari ett medvetet olympiskt löje ingick såsom
utgörande ett af intelligensens constitutiva företräden. Han
var för öfrigt visst icke utan sinne för naturens herrlighet
och behag; tvertom ådagalägger han på många ställen i sina
skrifter huru nära beslägtad ban kände sig med "den slum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
