Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rydelius, Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Il t o 111 c s , Andreas.
rande intelligensen." I förnuftsöfningarnes 4:e del, under
rubriken "Admiralio naturæ rerum" förekommer följande:
"Våra förfäder hafva haft alltför små och trånga begrepp
om naturen, och allt derföre var hon för dem en spegel,
som mycket mörkt och svagt representerade Guds vishet
och allmacht. Nu är spegeln bättre uppfägad, sä att man
ser mänga naturens skönheter, som tillförene voro osynliga.
Men vi se honom ännu långt ifrån icke i sin fulla fägring.
Der äro ännu många tusende hemligheter, som icke låta se
sig. Naturen pockar ännu alla philosopher och säger med
löje: "gissa på huru mitt innersta är fatt." På ett annat
ställe säger han: "när vi cn gång med Guds hjelp få se hela
naturens system, så läre vi finna, huru mycket är sant, som
ingen nu kan drömma om." Af allt sådant synes, a/t
theo-rien varit honom för trångbröstad och alt hans friska
naturkänsla låg i strid med det vedertagna systemet. Rydelii
ande var för stor, hans vuer för vidsträckta att stadna
inom någon viss lärobyggnad. Ingen skola kan derföre helt
tillegna sig honom. Han var för skarp tänkare för att kunna
trifvas i mysticismens dimmor, men hade för mycket gemüth
att kunna uthärda med den mathematiska philosophiens torra
demonstrationer. Han påminner ofta om Fenelon,
någongång om Erasmus af Rotterdam och är stundom ej så olik
Herder. En af sin tids störste humanister, var han
derjemte theosoph i ordets bättre bemärkelse. Den s. k.
logiska enthusiasmen var honom icke alldeles främmande, men
den upplöste sig alltmer och mer i en religiös, i en
brinnande kärlek till Christus som slutligen blef hans A och O.
Sedan Rydelius i 20 år beklädt den philosophiska
lärostolen och under denna tid utgifvit, utom oftanämnde
För-nuftsöfningar, Grammatista philosophans ocb några smärre
theologiskt-polemiska skrifter, icke mindre än 89
disputatio-ner, alla af pbilosophiskt innehåll utom några få af
litterärt-liistoriskt, lemnade han denna plats åt en sin värdige
lärjunge, sedermera Riskopen Carl Papke, och tog transport
till theologiska fakulteten, der han blef tertius Professor
genom Kongl. Maj:ts fullmakt af d. 11 Dec. 1730. oDermed
hade han dock ingalunda sagt philosophien farväl. Ar 1731
utgaf ban från trycket sin "Sedebok hvaruti gifves en kort
anledning till dygden, sä väl den osynliga och i hjertat
förborgade som den synliga." Denna lilla lärobok i
uioralphi-losophien ansluter sig såsom ett slags supplement till det
system han uppställt i Förnuftsöfningarne och som angifver
fem hnfvuddclar, nemligen Logik, Metaphysik, Pneuuiatik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
