Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Rühs, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H ii u s, Fredrik.
255
komligt sätt efterbilda de latinska typerna *); ty Hrabanus
Maurus, Abbot i Fulda, som skref i början af nionde
seklet, lemnar afbildningar af charakterer, hvaraf
Nordmän-nerne **) betjenade sig till trolleri, och dessa likna runorna
och benämnas äfven så***); runorna hafva oförtydbart
uppstått ur det Latinska alphabetet; några äro dermed helt lika,
andra äro förvända, och egnade alt ristas i bård materia.
Ordet Runa betyder något hemligt, sedan trolleri, och är
efter allt utseende ett lån ur Angelsachsiskan; här
förekommer ej blott Run, Rune i ofvannämnde betydelse, utan
äfven run-craeftig (en siare), run-stafas (trollsånger);
bokstäfverna syntes Nordboeme såsom något hemligt, de
kallade dem derföre runor, och betjenade sig af desamma
förmodligen snart till trolleri; till skriftlig framställning
blefvo de alls icke begagnade †), icke engång till inskrifter;
icke ett enda minnesmärke med runska charakterer kan
hänföras till den hedniska tiden ††); allmänna blefvo de i de
*) I sina efterlemnade Lundskrifter yttrar Biskop Nordin:
"Runor äro blott gamla Latinska bokstäfver, dem man förkortade för att
undvika större möda vid ristningen." Von Schantz, uti ett nrbete
om Runorna (i Nordinska Saml. IV:o215, 4:o, inb.), skrifrtr, att
"munkstylen var långstrekug och såg ut som runor." Ganska
märklig är uppgiften bos Job. Magnus, uti Inledningen till bans
Gö-tbiska Historia, att Upsala klerker skrefvo "på tlunsko" (Sv. Ofs.
sid.xv). Runan kan väl <lå knappast sägas vara folkets skrift,
såsom motsatt de lärdes. Reuterdahl (Sv. Hyrk. Hist. II. 83,266)
synes gifva företräde åt den åsigt, att runorna icke äro en frän
äldre tider fortplantad national skrift, utan en förvriden latinsk, som
folket småningom tillegnat sig pch användt till mouumenter. Den
vanliga Latinska var till sådana naturligtvis olämplig. Ihre och
Breds-dorf anse runorna hemtade ur Ulphilanska alphabetet.
**) Dermed menas bär Nordalbingerne. Att Runorna kommo till
]Vörden från Tyskland påstår Ihre: de Runarum Patria et origine,
pag. 33.
***) De inventione linguarum i Goldasti ålem. rer. scriptt. II. 69.
†) Då Sturleson talar om Odens runor, är ordet troligen
synonymt med galdr, trollsång, besvärjning, som Odén äfven säges hafva
idkat. Vill man likväl med Nilsson hänföra Odinska invandringen i
Sverige till sjette seklet e. Chr., så är väl ej omöjligt, att han
kände skrifkonsten, då Biskop Ulphilas förut infört den bland Götherne.
imellertid betyder i Stora Rimkrönikan verbet runa: mumla, tyst
utsäga något. Alldeles samma betydelse har det Tyska rouen.
††) Geijer yttrar i Sv. R. Häfder (s. 155), att de flesta af våra
runstenar äro från ehristaa tiden ("från elfte och tolfte århundradet;
men de finnas äfven, som med säkerhet kunna hänföras till det
trettonde"). Han anmärker blott, att runstenar med märke af hedendom
"saknas ej helt och hållet"; men de exempel, han anfört, ha sedan
blifvit annorledes förklarade. Inskriften: "Thor vigc (helge) dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
