Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Rühs, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rühs, Fredrik. 257
voro ock båda skalder och historieskrifvare. Biskop Brand
Jonsson († 1264) öfversatte Gari den Stores historia*).
Men vi kunna här icke längre följa R. i hans
undersökningar, huru med frihetens undergång pä Island smäuingom den
ädlare andan utsläcktes, skolorna förföllo o. s. v. Snart
förstodo ej ens Biskoparne Latin: med Tyskarne,
synnerligen Plattyskarne och Engelsmännen voro Isländarne mera
förtrogne, dä de ännu stodo i handelsförbindelser med
England och Hansestäderna, synnerligen Bremen**) och
Hamburg, hvarifrån köpmän ofta öfvervintrade på Island.
Diktkonsten florerade dock ännu under Sigurd Fostre, Lopt
Gutormsen, Jonas Halli m. fl.
Efter denna framställning kommer R. till följande
resultater: 1) Norrmännen voro före Christendomens införande
ett obildadt folk, likväl icke i lägsta culturtillståndet. 2)
Före Christendomen fanns i Norden ingen skrifkonst, som
Båda dessa författare förutskieka geographiska anmärkningar och
begynna derpå det folks historia, som de vilja beskrifva, genom
berättelser om dess vandringar. Likaså Snorre. Jornaades skrifver,
att Tanais, som nedfaller från dt Riphæiska bergen (den kända
verldens slut), är gränsen mellan Enropa och Asien. Snorre gör
likaledes Tanais till en beröind gränsflod och låter den komma från berg,
som ligga utanför alla bebygda orter. Deremot synes Snorre ej
hafva sjelf läst Procopius. I sådant fall skulle han snart hafva märkt,
att sagan om Åsarnes invandring snart sagdt i allo öfverensstämmer
med Procopii beskrifning öfver llerulernas tåg till Norden, enligt
Nilssons sinnrika afhandling i Vitt. Akad. Uandl. Redan Johannes
Magaus (VIII. 32) är inne på denna väg och skulle sannolikt gjort
upptäckten, om ban kännt Snorre.
*) Vid samma tid infördes en mängd utländska sagor till
Norden och bearbetades der. Det heter uttryckligen i Isländska
företalet till Wilkinasagan: "detta är en af de största sagor, som
blifvit författade på Tyska." Det krigståg, sagan låter Attila och
Thid-rik af Bern företaga mot Sverige, torde numera kunna lämpligast
förklaras så, att det i verkligheten varit ställdt mot de sedan till
Sverige invandrade Herulerna, med hvilka Tbeoderik låg i fejd,
hvarom berättelsen sedan till Sverige infördes bland de med
Heru-lernn efterhand sammansmultna Svenskarne. För öfrigt voro
Norrmännen bekanta med den romantiska poesiens öfriga hjeltar, t. ex.
Konung Artus; slutligen uppstodo äfven berättelser om deras egen
nations heroer t. ex. Ragnar Lodbrok, men i de främmande mönstrens
anda och manér. En stor del af de Tyska romantiska dikterna blef
moderniserad och förvandlad till rimmade sånger; och så uppstodo
de bekanta Kämpavisorna.
*#) Niflungasagan åberopar alltid Tyska sånger och berättelser,
och säger på ett ställe, att "män, födda i Bremen eller IHiinster,
berättat oss härom." Isländarne hade aägucr således endast i andra
hand af Platt-tyskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
