Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Rühs, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rühs, Fredrik. 257
raska steg. Grcgorii den stores missionärer förforo med
samma moderation och öfverseende, som sedan iakttogs ide
Nordiska rikena: de tillstadde de nyomvände en fortfarande
utöfning af mänga gamla vanor. Folket höjde sig snart ur
råheten. Författningen ordnades, skriftliga lagar, nya
beqvämligheter infördes och en viss vetenskaplig bildning blef
nödvändig. Äfven i England blef Ghristendomen all högre
culturs moder. Skolor anlades och Medeltidens förnämsta
verk öfversattes på modersmålet, t. ex. under Alfred. Det
är falskt, att Brilterne utrotades. De sammansmälte med
Sachsarne (Turner I. 246). Efter de sednares omvändelse
blef beröringen närmare. De förnämsta Lärde vid
Ängel-sachsiska hofvet voro ofta Wälske. Många inre
författningar öfvergingo från Britterne; t. ex. Jarlarne (Eorls)
utgjorde äfven hos dem adelns tredje class. Deras skaldekonst
var temligen utbildad. Grundregeln i dess technik är en
mer eller mindre konstrik allitteration; sednare upptog3
äfven rimmet. Det finnes långa sånger med blott ett rimslut.
Konungarne hade ett lefvande interesse för poesi och. musik,
voro vid bardernas sammankomster närvarande och
sanctio-nerade poesiens och tonkonstens lagar. Den inhemska
sången gick dock under med landets eröfring i trettonde seklet.
Det finnes tydliga bevis att t. ex. Alfred upptagit mycket ur
Britternes förhållanden och det är ganska sannolikt, att
deras diktkonst var förebild för hans egen. Med den
Ängel-sachsiska åter har den Isländska en så utomordentlig
öfverenskommelse, att man nödvändigt måste antaga en
vexelverkan dem emellan. Men liksom Tysklands Meister-singer
uppfunno egna versbyggnader, så gjorde ock sedan Isländarne.
Men ännu mera charakteristiskt är den Nordiska
diktkonstens språk, hvilket vida mera afviker från det vanliga,
än något annat folks poesi: äfven här är såsom första
impulsen bärmningen af den Angelsachsiska omisskännbar. Det
behöfves endast en flygtig blick för att öfvertygas, att ett
så underbart sammansatt språk omöjligt kunde förstås af
folket; ingenstädes förefinnes ett sådant phcnonien; de gamla
Tyska skalderne sjöngo i toner, som voro deras åhörare
förtrogna, inblandande sällan främmande ord, utom sådana som
amalgamerats med språket. Isländarne deremot hafva i Sin
poesi upptagit en otalig mängd ord, som äro belt
främmande för det vanliga språket; det är ej blott poetiska uttryck,
som kunde synas för mycket upphöjda öfver dagliga talet,
utan främmande ord, som äro lånta omedelbart från andra,
mest från Angelsachserne. Deribland finnas ganska många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
