Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Rühs, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
U ii n •, Fredrik.
förträffliga bilder, som framgått ur den djupaste åskådning
af naturen; men att äfven här Angelsaehsarnes mönster
inverkat, är tydligt, helst många af dessa omskrifningar hos
begge folken äro alldeles desamma. (En mängd exempel
anföras). Den Isländska poesien har liksom lösslitit sig från
språket: alldeles mot deras natur kastas orden så om
hvarandra, att man blott med möda kan sammanleta dem o. s. v.
Omöjligt kunde dessa konststycken göra ett ögonblickligt
intryck, ty knappast den mest öfvade kunde fatta
sammanhanget *). Det var nödvändigt att utarbeta anvisningar,
prosodier, rimregister; och att, der sådana hjelpmedel
anlitas, all folkpoesi upphör, är sjelfklart. Gamla skalder få
sig ofta alldeles utan grund tillagda flera sånger. De
poetiska inflätningarna tillhöra ofta sagans författare, ehuru
äldre citeras; så t. ex. i Egils Saga, hvars handling infaller i
tionde seklet, men hvilken uppenbart är skrifven sednare:
bland annat anföres en sång, som Egil redan som tre års
barn skulle producerat (Egils Saga ISO). I tider, för hvilka
all kritik var främmande, då sjelfva medlen dertill saknades,
var intet lättare, än att utgifva ett nytt stycke för
gammalt. Wälska kyrkans munkar författade, för att ingifva
tro på sin lära, religiösa sånger och tillskrefvo dem den
gamla barden Taliesin (Edw. Jones relics 39). Så gifves
det på Island en prophetia om ändring i religionen och
andra tillkommando ting, Krucksspä, som J. Kruck skulle
i femtonde seklet hafva erhållit af Elfvorna, men hvilken
först 1G60 blifvit författad. (Finnus Joh. II. 370).
Underbart är det i sanning, att dikter från Harald Hårfagers tid
skulle hafva, till en del utan detta understöd af skrift,
bibehållit sig 400 år, men efter Snorres tid åter, trots den
införda skrifkonsten, gått förlorade. Af alla sånger, som
Snorre åberopar, är blott en enda för oss bevarad, Geisli,
af presten Einar Skulason, ett lofqväde öfver Olof d. helige.
Dess författare dog 1160, således 130 år efter den
besjungne: här är alltså ett bevis, att skalderna ofta besjöngo
förgångna tiders minnen.
Den Nordiska mythologien står i ett omedelbart
sammanhang med poesien; hvad som under detta namn kommit
*) Medeltidens magi, som äfven på Island vann många beundrare
(Saga Asmundar, ed. Peringsköld, sid. 2G), satte en bemlig kraft i
främmande toner; Odens Korpsåug är så dunkel, att de lärdaste
Is-ländare ej kunna tolka den; Erik Hallsen studerade den i tio år
förgäfves. Äfven Angelsackjarne hade trollsånger. Jfr Wanley, cod.
Angl. sid. 83,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
