Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Rühs, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rühs, Fredrik. 257
till oss, är icke de skandinaviskt-germaniska folkens tro,
utan de Isländska poeternas hjelpmedel. Denna åsigt måste
fasthållas, om vi icke vilja instämma i påståenden, som håna
all kritik och historia. Mythologiens källor äro de
Isländska sångerna, synnerligen den poetiska Eddans. Denna
innehåller en samling dikter af åtskilliga författare och af det
mest olikartade innehåll, hvilka, utan något inbördes
förhållande, äro sammanställda efter samlarens tycke och
con-veniens. Dess ålder kan ej bestämmas; så mycket är endast
klart, att den icke bärstammar från en tid, och att den är
af christna författad och nedskrifven. I de Nordiska
folkens religionsbegrepp ha christliga och hedniska elementer
tidigt på ett underbart sätt amalgamerats. Hedningarne
upptogo många christliga begrepp och föreställningar och
inympade dem på sina åsigter; detta phenomen förklaras belt
naturligt genom det sätt, hvarpå evangelium infördes i
Norden. Århundraden igenom dyrkades Frälsaren och hedniska
gudar bredvid hvarandra; christna och hedniska familjer
umgingos i Norge och på Island, och olika tro kunde ej slita
banden af slägtskap och känsla för fosterhind och
landsmanskap, som under ett strängt klimat alltid äro starkare och
innerligare; synnerligen kunde primsignade personer "hafva
full frihet i tro och umgänge. Det synes vid första
ögonkastet otroligt, att de andlige kunde låta besjunga de gamla
hedniska gudarne; det är tydligt, säger man (P. E. Müller,
om Asalärans äkthet), att Medeltidens Christendom och
munkväsende, som icke gynnade diktkonsten, och att
missionä-rerne hade annat att göra än att bilda skalder. Men
klere-ciet förfor med stor skonsamhet och sökte ej omstörta
något; det hyste ingen betänklighet vid att upptaga den gamla
phraseologien och accommodera sig med den och att
utvidga dess innehåll; hvad de ur Bibaln samt Grekiska och
Romerska’ mythologien erforo, sammangjöts till ett belt; på så
sätt förespår Eddan till och med Asalärans undergång;
stundom är blandningen mera förtäckt, stundom tydligare, t. ex.
i Solsången; att denna, som tydligen vittnar om christet
ursprung, är yngre an de öfriga Eddasångerna, är alldeles
obevisadt; och kunde man påstå den vara hednisk, så skulle
den visst gälla såsom ett godt bevis för den gamla
Nordiska religionens ursprungliga höghet, renhet och sedliga
grund-cbarakter. Äfven de mythiska sångerna lemna bevis for sin
yngre ålder: lika litet som de andliga gjorde sig något
samvete af att uppteckna dem — hvilket ingen nekar —
BIO OK. LEX. XIII. 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
