Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Rühs, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R ü n s, Fredrik.
lika litet hindrades de att förfärdiga dem. Äfven sjelfva
språket bevisar, att de uppkommit i en yngre tid, ty ord
förekomma, som äro bildade efter latinet, t. ex. tö fi ur af
tabiila, hrimcalcr, en hvit kalk, af calix, kyndil af
can-dela, o. s. v. Dessa mythiska benämningar och anspelningar
användes derföre äfven skickligt till och med i sånger till
Guds, Frälsarens och Jungfru Marias ära; t. ex. i
Solsången, der "inägtige Fadren, högste Sonen och himlens Helge
Ande" förekomma bredvid Oden, Bjugvaur och Listvaur och
"jernsaften" (blodet). I en sång till Christus heter det:
"Vid Urdarbrunnen, söder om berget, skall han
(Christus) sitta; så har den mägtige konungen öfver Roms
skaror befästat sitt herradöme." (Jfr Kennungar, förklarade af
Thorlacius, antiqq. boreales, VII. 183). I början af
femtonde århundradet skref Sigurd Fostri en dikt, Skidarima,
hvari han berättar sig af Thor ha blifvit förd i sömnen till
Valhall; han skulle der förmälas med Hilda, Hogners
dotter; men då han gjorde ett korstecken, rnsade hela
gudaförsamlingen nti inbördes handgemäng *). Hvad alltså
skedde i femtonde, hvarför kunde det ej ske i elfte, tolfte och
trettonde århundradet? Kände man ej denna dikts ålder,
så hade den gerna kunnat ingå i Nordiska mythologien lika
väl som Tbors resa till Jotunheim o. d. För öfrigt
framställas de gamle gudarne företrädesvis i en komisk och
föraktlig dager; det skändligaste, det lägsta säges om (iudar
och Gudinnor, t. ex. i Ægirsdrekka, i Harbartsliod. Så
diktar ingen genuin hedning med sann tro på sina gudar;
de andlige deremot, under det de öfverläto sig ål
phanta-siens ingifvelser, bevisa tillika sin afsky för hedendomens
skuggsidor. Dessa dikter voro för öfrigt icke ämnade för
andakten och fromheten; man finner inga Isländska hymuer
eller sånger för att förherrliga Gudarne eller anropa deras
skydd. De äldste Isländske lärde och theoretici uppgifva
sjelfve, att de samlat sånger endast såsom lärdom och
exempel för unga skalder, till tidsfördrif och skämt (til
skemtanar), till poetiskt stoif, såsom medel att förhöja
versens diction. Öfverallt äro christna föreställningar
inväfda; bela kosmogonien erinrar om den Mosaiska;
begreppet om en högste Gud, såsom "Allfader", står i motsägelse
med de Nordiska folkens hela öfriga religion, ja äfven med
andra mythiska dikter. Omisskännbar är den christna källan
*) Sången är öfversatt på Latin af Biskop Vidalin i Skalholt.
Jfr Fiunus Johannæus, II. 593,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
