Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schartau, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schakta v y Henrik.
tyst, dä jag predikar? Att mina predikningar kanske iro
mörka för dig, är sä mycket mindre underligt, som du torda
hafva funnit, att det var något när detsamma för dig med
Biblen, att den också var i hörjan mörk för dig. Hvad
under är det då, att en liten stjerna för dig lyser dunkelt,
när sjelfva solen för dig synes mörk? Likaså litet
underligt är det, att du kanske icke känt någon rörelse af det
du hört mig -predika — det gàr dä så mycket bättre fram
med upplysningen." De sist anförda orden äro ganska
betecknande för andan och beskaffenheten af den S:ska
prediko-methoden. För rörelserna i känslan hyste han icke mycket
förtroende, och kanske dref honom oviljan mot
Brödraför-samlingen 1 detta fall längre än nödigt var. Lärans
inskärpande i begreppet var för honom det första och sista. Hans
läroföredrag bestämdes oaflåtligt af den principen, att
omvändelsens både början och fortgång heror af förståndets
upplysning. "Förnuftet", säger han (Predikningar 4:de b.
s. 547), "är en verkstad för Guds Anda. Menniskans
förnuft är förderfvadt, men likväl har menniskan förnuft, sådant
som det då är; och i delta förnuftet vill Gud med sitt ord
verka vid menniskans omvändelse, att upplysa menniskans
förnuft och bringa det till öfvertygelse. Det är med en
sådan upplysning af Guds Anda genom Ordet, som menniskan
sättes i stånd att kunna ransaka i Guds ord, eller genom
användandet af sina förnuftskrafter på Guds ord kunna
förstå ordet. Med en sådan upplysning och öfvertygelse i
samvetet börjas omvändelsen. Nådeförkofran leder ock siu
upprinnelse från det andliga ljusets tillvext i en omvänd
menniskas förstånd, hvilket är orsaken, hvarföre Aposteln kallar
den sanna christendomen en skälig och förnuftig gudstjenst.
Emedan menniskan är en förnuftig varelse, och nåden icke
upphäfver naturen, utan endast förbättrar den, så börjas all
andelig förkofran i mennniskaus förstånd, så att den
omvända menniskan måste hafva begrepp om en sak, innan hon
kan verkställa den"! I enlighet med denna rationella
grund-åsigt — som dock lemnar rum för det af S. sjelf i hans
förträffliga Bibelföretal ytttrade medgifvandet, att den hel.
Skrift innehåller "sådana ting, i hvilka der ändå blifver
något till öfvers, som öfverstiger våra uttryck" — uppträder
S. öfverallt i sina predikuingar såsom en undervisande
Mästare, hvars hela bemödande går ut på att i de minsta
enskildheter utreda och tydliggöra den christliga saligbetssaken,
i synnerhet så vidt den angår lagarne för det andeliga
lifvets utveckling eller salighetens ordning, i hvilket afseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
