Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schartau, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
Schartau, Henrik. i
intet svar, eller ett mindre redigt, framlocka det rätta; ty
S. innehade i hög grad konsten att bemäktiga sig hvars och
ens fattningsförmåga och leda den dit ban ville. Härunder
kom ban ofta sjelf i tillfälle att lära, i hvilka ordalag han
borde affatta svaren på sina frågor. Han fann nemligen hos
den i christlig enfald uppfostrade menigheten ett ur sjelfva
saken uppvext förråd af ord och ordvändningar, som
mången gång träffa hufvudet på spiken vida bättre än de
lialf-annanfotslånga konstord, som skyldra i systemerna och som
ofta nog syuas vara tillskapade endast för att öfverskyla
tankans brist och fattigdom. Genom att lämpa sig efter det
lefvande trostungomålet hos det christligt bildade folket
förstod ban att ingjuta anda och lif i skol-theologiens döda
formler, utan att behöfva framhålla dessa till ett onyttigt
beskådande, och häraf är det förklarligt, hvarföre personer
af den menige allmogen ganska väl förstå S:s skrifter,
medan de verldsligt bildade, som icke tillika hafva christlig
bildning, fly bort derifrån såsom från ett obegripligt och
meningslöst pladder."
Svårligen bade sjelfva religionsfiendernc kunnat ställa
Sch. utom kretsen af vår orthodoxa statskyrkas vanliga
pre-sterskap, med uppmärksamhet på hans homiletik och
kate-chetik allena, fast inau måste tillerkänna honom en
särskiljande lifaktighet, en ovanlig skarpsinnighet och ett
utmärktare nit. Genom sin kasuistik måste ban deremot räknas
som "pietist", fastän han i sä väsendtliga stycken skiljde sig
från den äldre pietismen och kanske öfvergick i orthndox
kyrklighet alla sina samtida Biskopar och Theol. Doctorer,
emedan han deri gick längre, än man i vår tid kan gå utan
att skada den sak man vill främja. Både före 1811, då
kyrkan bibehöll i offentlig absolution det formulär, som var
afpassadt för öronbikten, och efter 1811, då den villkorliga
ahsoliitionen infördes, hade Sch. med strängt allvar
tillämpat ’löse- och bindenyckeln" och blef derigenom i sin ort
eller inom sin bekantskapskrets nästan allas biktfader, hvilka
kände sig behöfva från en annans läppar höra ett ord om
syndaförlåtelse. Om detta vållade oordning i anseende till
den ecclesiastika stängselförordningen, huru få de än voro,
som då i hans ort kände biktens behof, så var det val till
en stor del kyrkoförfattningens egen skuld, som ej
ordentligen afhulpit behof, som komma att förcfinnas lika länge,
som både synder och samvete. Då staten väl ej på långa
tider tillsatt ecclesiaslike embetsmän med hänsigt alt fylla
det behof, som lätt uppstår, der kyrkan blott eger en all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
