Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schefferus, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S c ii k r f k a ii s , Johannes.
173
Detta läroembete, ämnadt till unga ädlingars bildning
ocb uppfostran för statens tjenst, var utan tvifvel ett af de
mest vigliga ocb graunlaga vid Universitetet. Öfra vaningen i
Skytteanska huset var den tiden ett slags adelig casern,
indelad i särskilda numror, öfver hvilkas dörrar
Sänggudinnornas namn voro skrifna. Ynglingarne stodo under
Professorns vard och uppsigt samt åto, till en del, mot betalning
vid hans bord. Stalslära ocb Vältalighet skulle utgöra
egentliga föremålet för deras vetenskapliga undervisning, men
bådadera voro då för tiden nära förenade med de classiska
auctorerne och fornkunskapen^. Dessa sistnämnda studier
gjordes af S. till hufvudsak. Han utgaf grekiska och
latinska auctorer, några för första gången, neml. Arriani Tactica
jemte Maurilii Strategicon, författade en mängd antiqvariska
afhandlingar, jemväl i svenska historien, som förvärfvade
honom ett aktadt namn; dock höll ban också
dispulations-öfningar, gaf lagar för stilen, som länge gällde för
kanoniska och hvilka föreskrifter fyra gånger blifvit upplagda, och
höll sjelf tidt och ofta offentliga Orationer och
Parentatio-ner, men i Politiken skref ban föga eller ihtetj dock
författade ban en Sciagraphia Juris Natura;, commenterande
föröfrigt i sina föreläsningar Hugo Grotius; deremellan
förklarade han latinska auctorer. Från år 1G64 började han
arbeta i Svenska Anliquiteterna, åt hvilka han under sin
återstående lefnad tyckts hafva egnat drygaste delen af sin lid.
Första profvet voro de Anmärkningar till Götreks och liolfs
saga, som bifogades’ Verelii upplaga. Två år derefter utgaf
han sin Upsnlia Antigua, men dä han der sökte visa, att
denna stad på lalin borde skrifvas icke Upsala utan Upsalia,
samt att gamla afgudatemplet hade legat i nya staden på
det ställe, der Bondkyrkan nu slår, kom ban i ovänskap
med sin medbröder och fordna vän, Verelius; nu började
dem emellan ett pennkrig, i hvilket en mängd andra
lärde togo del: på sin sida hade Schcfferus Glaes Arrhenius
(Örnhielm) och Gripenhjelm, men emot sig Olof Budbeck
och sin egen svärfader Loccenius. Verelius var så fast
öfvertygad om sin sak, att han ville slå runestenarne i
hufvudet på dem, som tviflade på att alla Göther utgått från
Norden. En undersökuing, som för Loccenii Antiqu.
Svio-Goth. ans’älldes, slog så ut till fäderneslandets heder, alt
"gubben deraf grät i glädje." Många och bittra skrifter
vexlades*); Scheffer skref eu Epislola defensoria, Verelius der-
*) Se vidare" Warmholtz Bibi. SuioGoth. Del. I. sid. 131—141.
Ihres företal till Ups. illustr, samt Sv. Merc. 1758, Mars s. 1048.
B IO G 11 • LEX. XIII. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
