Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Silfverstolpe, Axel Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
Silfverstolpe, Ax el Gabriel. 254
»es och Profeterna, hvail fråga vi
dä efter Lffrodiktarn, denne
Laxarus «om från de döda uppstigit
och tfberllnn <p dit återgår? —
Eller vet man något exempel, att
en giftsjuk Tant blifvit mindre
giftsjok, en sminkad qvinna
mindre begärlig efter smink, eu
penningjude mindre misstänksam, och
så bortåt, för det man på vers
fOrebrått dem deras olater? J
svaren, didaskaliske männer: de böra
straffas, androm till varnagel. Itra:
men äro då icke dessa fel nog
lBj-liga efter nog jemmerliga i sig
sjelfva? Al- det dessutom frågan om
energiska laster, oin stora
förbrytare, hos hvilka msn förutsätter
något slags charakter, så kan blott
en kraftfull moral-filosoft hoppas
att hinna deras samveten.
Hr S. har, liksom oräkneliga
andra, förvirrad af
Nyttighetsprincipen, tagit inolnét för juno,
eller, för att uttrycka oss på en
klar prosa, tagit den
Didaskali-ska skaldekonstens skugga för
henne sjelf, och i stället att lifva bos
sina läsare, i sinnrika romantiska
bilder eller plastiska
Sedemåliiin-gar af antik kraft (såsom 81 j cr n
-li j el ms Herèv-les), den
hänryckande tron på en fri och sköri
mensklighet, — skänkt dem allahanda
torra, ganska subjektiva
betraktelser öfver några vanliga motsatser
i allmänna lefvernet, merändels
den »t sällhet och ärelystnad
(hvilken senare dessutom i förf:s
föreställning knappt förekommer
under någon annan form än
rangsjuka!) Men är då icke Poesien
kommen 1 verlden, att försona oss med
vårt Bde? att rädda oss undan
medvetandet ofalla dessa fördomar och
uselheter, som beherrska verlden?
att i förklarad gestalt visa oss våra
likar, med hvilka vi ofta ej tycka
oss ega någon annan gemenskap,
än — den samma fängelseluften?
att i rörande symboler bebåda oss
hemligheterna af den Verld, som
gryr, när stoftklädnaden en gång
fall er, och alla det goda hjertats
förhoppningar, om hon och de
ningens och förnuftets jemna spår,
valt eil trygtøWe kosa, . ’fin att pf
inbillningens och uppfinningens vin-
far söka målet genom en
iippfiüj-are, och således ofta
äfventyrli-gare rymd, eller om, säsom en följd
deraf, den glada och sk 5m t.sa mm.t
delen af hans skaldestycken skulle
bestridas samma fullkomligbet, som
icke kan frånkännas hans
allvarsamma; så skall jae|ldte tveka att
här upptaga dessa anmärkningar,
då äfven sjelfva deras sanning
hvarken skulle förringa hans ändå
o-vanliga flirtjetøtt, eller ned sätta det
omdöme: att han, med båda slagen
af sin skaldekonst riktat sitt tands
litteratur med en skatt af
fullhal-tigt värde. — Det nordiska
allvaret var grundlynnet hos hans
sångmö; hvarföre då i de glädtiga
Stagen på hennes lyra vilja igenfinna
all den sprittande liflighet, som
kanske endast söderns varma
hiirt-mel kan a Istra? Det tillhör
menniskan att fordra mycket af sina
utmärktare likar; men jag skall
minnas, att det tillhör ingen annan,
att strängt bedömma en stor
förtjenst, än deri som sjelf eger en
öfverträffande. En nation har nog
för sitt vittra högmod, om den för
hvart århundrade kan framvisa en
enda hcmfödd skald, hvars
omfattande snille alin sånggudinnorna
gemensamt fostrat, och hvars
tacli-samtha dyrkan de alla äro llkk
smickrade att tillvälla sig. Hr S.
skattade sig lycklig, att vara
sata-tidig med ett eller annat sådant
snille, att vara dess vän och
lärjunge. Det viir en seger för hans
ära och hans egenkärlek, att sjelf
nämnas i sin mästares sång för eit
skald, som ;laniniti "nits asm
Gick it Fosterbygdens famn.
Att ett sonligt offer blra,
Sen han gjort sitt eget namn
Till en del Dtaf dess in. —
Ocli hvilken lyckönskan hade
ban icke haft att göra sitt
qvarlemnade minne, om, vid
nedgången till förgäriglighetens strand,
häris lyckli ga geniu$ tillhvisfcat
honom deus fröjdade namn, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
