Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverstolpe, Gustaf Abraham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 Silfverstolpe, Gustaf Abraham.
lyda Åtminstone de akademiska traditionerna, för hvilkas
sanning vi dock ej gä i borgen.
Detta sallskap — utom eller.inom taffeln — kallades
Juntan. Dess hufvudman var — som sagdt — Höijer,
som då vid akademien njöt en ofantlig popularitet öfven i
följd af sina politiskt-jakobinska tänkesätt bland ungdomen,
hvilken den tiden stod i stark opposition mot Regeringen
och svärmade för franska revolutionen. År 1795, då
denna låga i Upsala brann hetast, genljudade gator och
käll-rar af frihetssånger, särdeles af en favoritvisa, hvaruti
andra strophen (den enda vi hört citeras), lydde:
Dumouriez, som bar sin styrka
Pl sin fällda bajonett,
Gick att nti Kriissel yrka
Alla Sanseulottars rätt.
Dä tryckfriheten förböds, anlades sorgeflor af en stor
del utaf den studerande Ungdomen. Det besynnerliga är,
att den dåvarande Regeringen, oaktadt all dess
ljusskygghet, var klok nog att allsicke taga ringaste notis af
ungdomens opinionsyttringar, utan lät enthusiasmen småningom
dunsta bort i bravader på vers och prosa.
Bland de mest utmärkte bland Juntans äldre ledamöter
var unge Baron Hjerta (sedermera Landshöfding Järta). Han
lemnade väl Universitetet redan 1790, men uppehöll sig
der sedermera omkr. 1796 en eller annan termin, för att
studera philosophi och var då — om ej förr — temligen
intimt lierad med Juntans båda korypheer. Dervid måste
läsaren erinra sig, att — såsom i förra biographien
anmärktes — regeringen och oppositionen då för tiden egde
en helt annan charakter samt att franska Revolutionen ännu
icke så befläckat sig, ännu icke burit sina blodigt rysliga
frukter. Det fordrades att vara en politisk siare, såsom
Burke, för att ej bedragas af dess sköna löften och de
menniskoälskande grundsatserna, som ej hade annat fel än
att vara praktiskt outförbara. Hos oss, liksom öfverallt i
Europa, bekände sig ännu näslan hela det yngre slägtet till
dessa skenfagert vackra läror, anande i denna
verldshän-delse, som slutade med den gräsligaste despotism, en ny
frihetens och samhällslyckans morgonrodnad. Ett bör ännu
ihågkommas: religionen betraktades denna tid såsom en rå
vidskepelse och sedlighet ansågs för ingen dygd.
Vi ha nu berört Juntans dels klandervärda, dels
kortsynta beteende: det återstår nu att fästa uppmärksamheten
derpå; att de mest begåfvade inom samfundet på fullt all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
