Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’272
< Svedberg, Jesper.
en gäng söndersliter handen och så blifver ettenvåldsregcmente
igen." Sanningen af detta S. yttrande bevittnade 1772 års
revolution. Meu 1719 års män ville iclse erkänna den. "Detta
föll intet väl i öronen på dem som vilja konungar vara ocb
råda öfver konungar." S. uteslöts från hemliga utskottet,
der han sutit och måste två månader fore riksdagens slut
begifva sig hem. Af billig förtrytelse deröfver ville han
icke inGnna sig vid följande årets riksdag. Han hade ock
för mycket presterlig! sinne för att längta efter
riksdagsdebatterna. Han ville och hade äfven gerna undandragit sig
1723, då han hade ännu mer alt befara af partisinnet. Men
Konungen och Drottningen öfvertalte honom att komma,
lofvande att hålla honom ryggen fri. Hau kom, och såg, men
segrade ej mer än förra gången. Marskalken Lagerberg sade
honom, då frågan var om förandet af rådsprotocollen, rent
ut att ban gjorde bäst i att hålla sig derifrån.
Landshöfdingen Creutz, "en grossmyndig matador", dref verket, som
ban sedan fick veta. "Ja allt för gerna", svarade S. och
til-1 iiggcr: "hade mine fratres varit orne om min beder, hade
de väl behållit mig qvaran. Nädeu, nåden hos öfverheten
kunde de intet uuna mig." S. fick det oaktadt nog att göra
vid deputationerna o. s. v. Kunde hau icke nu såsom i förra
tider göra hvad ban ville till befordrande af det ban trodde
vara rikets bästa, så gjorde han så mycket oförtrutnare
hvad han kunde. Hans åsigter och ord funno genljud i
bondeståndet. Då regeringsformen af 1720 skulle stadfästas
"såsom den grundpelere, hvarpå Sveriges valstånd berodde",
uppstodo en dalkarl och eu af S:s fordna Vingåkersboer,
ocb förklarade med mycken ifver: "Gud nåde oss för den
grundpelaren; det är en svag pelare det. Nej Guds ofrd
och vårt Sveriges gamla lag, si de äro våra säkraste
grundpelare, hvarpå Sveriges välstånd beror; vid dem hafva vi i
många hundrade år befunnit oss väl. Bort, bort med en
sådan grundpelare, som de nu vilja hafva; på den kunna vi
icke bygga utan att allt skall störta öfverända." S.
försvarade dem. Han visste hvad skäl man hade till farhågan alt
Dalkarlarne kunde resa sig, "och då blefve det en annan
riksdag utaf." Dylika obehag sökte han så godt ban
förmådde att förebygga. De båda allmogetalarne ßngo
imellertid (ill löu för sina öfverord träda i häklelse på vatten och
bröd. Hade man vågat verkställa hvad man öuskade, så hade
nog S. fått göra dem sällskap. Denna riksdag var den sista,
S. bevistade. Redan 1693 var han med. 1697 var ban
utesluten förmodligen af kättcribullret. 1710, då framförallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
