Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swedenborg, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
S w k i) e n u o it c , Emanuel.
sterskapet såsom ett eget stånd, meddelar han dock den
underrättelsen, att, om hlott katholikerne i enfald hade
gjort kärlekens verk ocb tänkt mera på Gud än på Påfven,
deras öfvergång till den rena sanningen och saligheten skulle
vara lika lätt, som man kan inträda i ett tempel, när dess
dörrar stå öppna, eller lyfter sitt hufvud upp, när man får
böra en sång af änglar.
S:s dialektik erinrar understundom om de äldre
Aria-nerne, isynnerhet Aetii och Evnomii.
Då S. förkastar arfsynden och försoningen genom Christi
offerdöd, skall mången undra, huru han andock alltid med
yttersta nit framhåller Christi gudomlighet och
mennisko-blifning samt i det afseendet är lika fiendtlig mot all
naturalism, som den mest brinnande orthodox af äldre och
nyare kyrkan. Det är ock utom menniskoslagtet ban
uppsöker orsakerna till Logos’ menniskoblifning.
Det är ett menniskoandens oafvisliga behof att tänka
sig som en integrerande medlem af ett stort, öfver alla
verldar sig utsträckande anderike, att tänka så väl de
gudomliga bär på jorden utplanterade fröens fortkomst, som
äfven de rubbningar och förstörelser, som afbryta deras
uor-mala lifsutveckling, i förbindelse med tilldragelserna i det
andra lifvet och att betrakta dem såsom en fortsättning af
dessa tilldragelser. Hinduernes myther och Persernes
religionsläror lemna härtill urgamla bilagor. Äfven
christen-domen häntyder på ett sammanhang mellan menniskoslägtets
fall ocb ett högre andars störtande och talar om dessas
fortsatta bemödanden att underhålla och utvidga det förderf,
som genom deras förmedling här pä jorden uppstått. A
andra sidan har blifvit antagen en liflig verksamhet hos de
andar, som förblifvit trogna, äfvensom hos de bär i
gemenskap med Cbristus aflidna och der förklarade själar, till
utbredande af Guds rike och dess befästande på jorden. I
Skriften och orthodoxien antydes doek delta i högst enkla
drag. Men under de phanlasirika Gnostikernes, isynnerhet
Valentinianernes, händer ombildades redan den enkla läran
till ett stort drama, ett æonrikets störande genom Sophias
passionerade begärelse, och en denna sednares återlösning
jemte det förras förnyelse lärdes: likväl så, att endast
genom det i Cbristus började återförandet af alla i följd af
de nämnda perturbationerna i tidslifvet försatta pnevmatiska
naturerne den fulla harmonien äfven i andeverlden ånyo
återställdes. De mörka makterna sattes i de gnosliska och
manichæiska systemerna i en mer eller mindre konstlad för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
