Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swedenborg, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139 Swedenborg, Emanuel.
126
bindelse med företeelserna i ljusriket, hvilket måste sättas
i säkerhet för deras ansträngda försök att intränga öfver
dess gränsor och att eröfra det.
I enlighet härmed säger S., att återlösningen hestår i
helvetets besegrande, i Återställandet af ordningen i himlen
ochl förnyelsen af församlingen på jorden; men delta mål
kunde ej nås utan gudomligbetens nedstigande på jorden.
Den jordiska församlingen bildar tillsammans med ordningarne
af det andra lifvets andar ett belt, så att båda kunna
förliknas vid en menniska, hvars samtliga lemmar lida, om ock
egentligen blott en är sjuk. Medlemmarne af Guds
församling på jorden bilda liksom denna stora kropps fötter och
länder, himlens andar bröstet och skuldrorna o. s. v.*). Det
sedliga förderfvets beständiga tillväxt här nere hade
följaktligen utöfvat den mest störande inflytelse på hela
andeverlden och försatt den i ett läge, som liknar en man, hvilken
sitter på en thron, hvars fotställning sönderfaller. Satans
område hade dessutom genom de utomordentligt stora
invandringarne från jorden så utvidgat sig, att hans
undersåtare trängde fram öfver de saligas gränsor och hotade att
draga äfven dessa ner med sig i afgrunden. Men
Gudmen-niskan, Frälsaren, tillbakaträngde dem inom helvetets
gränsor. Genom denna domshandling, de godas skiljande från
de onda, framställde sig Herren såsom rättfärdigbeten, men
ingalunda genom sin lydnad i menniskans ställe oeh korsdöd
för hennes försoning; hans lyduad i allmänhet och hans död
samt hans sista frestelse i hans mensklighet isynnerhet hade
nu just åt menniskan förtjenat ocb vunnit den fullkomliga
föreningen med Gudomen. Utan Guds nedlåtande i Christus
vore tron alt förlikna vid en blick in’s Blaue hinein, som
förlorade sig i det obestämda och bottenlösa; men genom
Christus hade den erhållit sitt egentliga föremål ocb
dermed bestämdhet. Kyrkofäderna uttrycka denna tanke så,
att menniskan genom egen kraft ej kan komma längre än
till en i sig sjelf tom, innehållslös, för sig sjelf obekant
längtan och att denna först genom uppenbarelsen uppfylles
*) livad som inom himlen tilldrog sig, sade S. sig äfven erfara
genom känningar i sin kropp, nemligen i de kroppsdelar, tom
motsvarade den del af den stora ineuniskan, i hvilken förändringar
inträffade. Så t. ex. kände ban en besynnerlig stickning ocb kittling i
sitt högra knä, i det ögonblick då Fredrik I:s själ inträdde i det
himlasällskap, som utgör högra knäet af marjnus homo. Qvad åter
inom den synliga verlden hände, derom fick han kunskap genom
andliga känningar eller samtal med de dödas själar. Jfr sid. 328.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
