Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Terserus, Jöns Elai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
TiRBKRUt, Jöns Elai.
confisquerad, jag citerad, kallas af åtskilliga orter Theologi,
som boken censurera skulle. Boken blef fördömd, jag
afsatt från Biskops-embetet, förrän jag till det ringaste hörd
blef, och förbuden då och i framtiden något derom tala
eller skrifva, utsändes ock Patenter uti alla församlingar i
riket, och upplästes på predikstolarne, att jag var befunnen
en falsk Lärare, min bok fördömd, och jag afsatt från
Biskops-embetet. Och icke det allenast, utan ock mitt namn
infördes också uti en præfation in Augustanam Confessionem
på svenska, der jag blifver utmålad, som en falsk Lärare
m. m. Men som jag dock uti denna saken inför Gud och
menniskor oskyldig var, måste tiga härtill, och icke engång
upplåta min mun; men Gud såg till min oskyldighet och
beviste sin hämnd och straff pà alla dem, som boken
fördömde, att alle, som det sågo, måste säga: det hafver Gud
gjort, och märka, att det var Hans hamndegerning,
skickade ock genom Sin Gudomliga Försyn så, att jag ändtligen
kom i bans ställe, som mig på det aldrahäftigaste förföljde,
och lät bruka sig till ett redskap mig att förderfva. Och
en sådan ända skaffade Gud på denna förföljelsen.
Nu ehuruväl min bok vardt så ut- som inrikes funnen
oskyldig, och ganska månge, som boken hafva lära, mig
både skriftligen och mundtligen tackat hafva och ännu tacka
för många helsosamma undervisningar i samma bok, såsom
ock Censores sjelfve gåfvo boken det vittnesbörd, att om
hon hade varit skrifven på latin, hade ingen kunnat henne
med rätta straffa. Likväl när jag talade för Doctorandis i
Upsala, och jag såg för mig Eder Kongl. Maj:ts ansigte,
likasom en ängels ansigte, inföllo mig sådane tankar:
Lofvad vare Gud, som bäfver gifvit oss en Konung i landet,
dit en oskyldig, när ban tränger, kan bäfva en tillflykt,
kom der bredevid ihåg den stora oförrätt mig vederfaren
var, dä ingen Konung i Sverige var, och hvar och en
gjorde hvad honom tycktes godt vara, ocb att en sådan
smädeskrift låg emot mig mest i alla kyrkor i riket förvarad,
syntes mig icke rådligt vara något röra om den saken, för
hvilkens skuld min bok förnämligast dömd var, nemligen
om descensu Christi ad Inferos, förmodandes att det skulle
gifva tillfälle något tala derom att min oskyldighet skulle
desto klarare komma i ljuset, och den Skriften, som mot
mig utgången är, och i kyrkorna förvaras, skulle återkallas
eller annuleras, på det att jag, som nu hafver lefvat öfver
70 år, och 54 hafver troligen och med flit arbetat uti
Läroståndet, måtte med ära få mina grå hår i grafven, och mine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
