Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Trolle-Wachtmeister, Carl Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
Trolle -Wacbtmeistce. Carl Axel.
Wachtmeister ännu Just-Statsminister vid gin död. Den
inträffade d. 5 April 1810 pà Ljungby sätesgård i Skåne.
"Han dog med ståndaktigheten af en erfaren man och
en chrislens hopp." Den Samum af otro och religionsförakt,
som en tid var passadvind från sjelfva thronen, hade ej
smittat den i en allvarsam tid uppfostrade W., som tidigare, än
ynglingar vanligen förmå, äfven kämpade sig lös ur
galan-teriets dvärgsnät — starkt allena för svagare själar.
Han var ej ett geni, knappt en man af talang. Men
under det man såg det krönta geniet, omgifvet af en
Armfelt, en Schröderheim o. d. män af stora talanger, med
snillets svaga Ariadnetråd allena till ledning inveckla sig i
godtycklighetens labyrinth, der olyckor af alla slag mötte som
Minotaurer, så fasthöll sig W. vid lagen, "som den blinde
vid stafven" — så uttrycker sig träffande en säker kännare
af Riksdrotsen Tr.-W. Allmänt erkändes, att ban var en
man af ej vanliga förståndsförmögenheter och ännu
ovanligare rättfärdighet både som offentlig och enskild man. Han
öfverlefde revolutionerna af 1772, 1789 (och hvarföre ej
hiträkna 1792?) samt 1809: de två första af Lovisa Ulrikas
äldste son uppenbart utförda, under det hennes andre son
ej ansågs alldeles "desinteressé" i de två andra; men uti
ingendera se vi denne jurist inblandad, ehuru ban
säkerligen ingen gång skulle ansetts oviglig att ega bland
revolutionärerna. Han framryckte ej heller för att efter farans
slut vara med vid bytets fördelning.
Man har vanligen betraktat denne Grefve som
"erke-aristokrat." Det är misstag. Det var ej i kraft af sin börd,
utan sitt embete, han iakttog en så förnäm hållning. Om
vigten af att "uppehålla embetets värdighet" hade han äldre
tiders öfverdrifna föreställningar och svek ej dessa, äfven
der tvång kräfdes för att uppfylla dem. Han satt således i
sitt audiensrum och sin matsal under thronhimmel, med
Stånddrabanter bakom stolen, alldeles såsom Gustaf III
befallt, under det Grefven lyckats afböja åtskilliga andra
förslager, som skulle i Konungens tanka rätt högt upplyfta
thronen, som ändå stod ofvan den så högt uppsatte förste
embetsmannastolen; men enskildt hade Grefven en
nästan plebejisk vedervilja för hofglitter och ståt*), hvilket
#) Brown anför i "Svenska Hofvet" huru W. förmådde K.
Gustaf III att afskaffa en hofetiquett, från hvars iakttagande Kungen
blott ville befria sin näste man, Riksdrotsen; men som denne fann
lika besvärlig för alla andra att iakttaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
