Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Törneros, Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Törmeiios, Adolf.
tidning och i Svea. Tillika var han alllid cn välkommen
gäst i de familjer, 80m den tiden öppnade sina has för unga
litteratörer och artister, hvarvid man sysselsatte sig med
mnsik, läsning och ett lifvande samspråk: en umgängelse,
som för dessa nnge män var af högsta nytta. Om T. dervid
ej spelte någon hufvudrole, så bidrog han dock att genom
sitt för allt skönt och sannt djupa sinne öka trefligheten, och
genom sitt salt och sina eldgnistor krydda samtalet. Af en
medfödd blyghet och ett mindre flytande föredrag förhindrade*
han länge att meddela sig sjelf i all sin helhet. Till och med
många af hans vänner kände honom aldrig från den sidan,
hvarifrån han visar sig i sina till några få utvalde rigtade
bref. Hos honom fnnnos stora och rika anlag, liksom de
största contraster. Så t. ex. hade brist på tid förhindrat
honom att förvärfva sig någon utmärktare skicklighet i
cla-ver-spelning, men han improviserade fantasier, som enligt
kännares omdöme, hade förtjent att upptecknas, ehuru ban
sällan tillät sig delta nöje i andras närvaro. Han hade ett
oförlikneligt fint öra, en mångsidig uppfattning af
tonkonsten, och skulle troligen, i fall ban fått lära
compositions-läran, intagit ett hedrande rum bland tonsättare. Hans
läsning gick både på bredden och på djupet. Hans
hufvud-studium var Romerska litteraturen och inom denna blef ban
ock befordrad, i det han 1819 kallades till Docens, 1827
till Litt. Hum. Adjunct och slutligen 1832 till Eloqu. et
Poëseo8 Professor. "Men, säger hans minnestalare,
egentligen hade ban tre eller fyra bufvudstudier, om icke flera;
ty ban fördjupade sig med samma kärlek i den grekiska
litteraturen, i den nyare Syd-europeiska, i Pbilosophien, i
Æsthetiken, i Historien." . . . Sannolikt skulle ban dock med
heder kunnat bekläda hvilken lärostol som helst iuom dessa
områden; enligt Atterboms omdöme, var ban "egentligast
qualificerad till lärare och författare i Æsthetiken." I alla
fall fanns på bans tid vid delta lärosäte ingen, som skulle
med samma utmärkelse kunnat bestrida hans plats i den
romerska kathedern eller ens kunnat göra honom densamma
stridig. Först och främst skref han sjelf den mest rena
latinska stil, hvars classiska enkelhet föröfrigt starkt bryter
af emot de pointer, de acumina, de antitheser hvaraf hans
Bref (men ej hans andra svenska uppsatser) hvimla, och i
hvilka man igenkänner beundraren af Jean Paul, en
författare af hvilken han i sina yngre år särdeles förtjusades,
e-liuru han emellanåt förargade sig öfver dess stilistiska olater.
Dernäst hade han ej allenast genom trägen läsning gjort sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
