Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tollstadius, Erik.
’269
daste hain i tron lian icke annorlunda, än så, söka och
finna sina synders förlåtelse och ett befàstadt nådastånd.
Man märker huru han gjort sig till samvetssak att söka de
säkras uppväckelse, de ångerfullas tröst, de villfarandes
tillrättavisning, de anfäktades stärkande och de vidare
försigkomnas förkofran. Han försummar ingen. Hans predikan
på Långfredagen kan man icke tröttna att omläsa. Utförandet
svarade härtill, gifvet af sanningens, fridens, kärlekens och
helighetens ande, fullt af lugn, värdighet, allvar, enfald
och kraft. "Det var något obeskrifligt", hafva de kunnigaste
sagt, som åhört honom. Om den suada han osökt egde,
må följande vittna:
En possessionat, enkeman i Vestergötland, uppsände
sin äldste son till Stockholm för att afsluta ett
spanmåls-köp. Han uträttade sitt uppdrag, men hade hört T.
predika och skref hem till sin far, att ban beslutat stanna qvar
i hufvudstaden för att söka sin själs frälsning. Den andre
sonen uppsändes med allvarlig förmaning att föra honom
hem. De hörde T:ii predikan och qvarstannade båda.
Samma utgång hade den tredje sonens sändning. Fadren sjelf
uppreste i vredesmod emot en så förförisk prest, som
beröfvat honom alla hans tre söner; men vreden måste falla
för hans rättskänsla vid kunskapen derom, att ingen af hans
söner var med T. personligen bekant eller någonsin med
bonom vexlat ett ord. "JNå väl, mina barn! så låtom oss
nu följas åt och höra eder prest för sista gången. Jag vill
lara eder förstå er barnslighet." De gingo. Följden blef,
att fadren sålde sitt gods, flyttade till sina söner i
hufvudstaden och stannade der, att med dem lära och söka sin
själs frälsning efter T:ii predikan. — Han predikade en
veckoprcdikan öfver sjunde budet och slöt den sålunda: "J
sen således, dyraste vänner! hvilket nära tillträde fienden
till eder salighet vinner till edra själar genom synd emot
detta bud, och huru svårt det är att fördrifva hans
anklagelse, äfven med bitter ånger, synnerligen i nöd och död,
då han anfalles med förtviflan. Derföre, om någon här i
dag är närvarande, som vet med sig orättfånget gods, han
vare förmanad i Jesu namn för sin själs frid alt återställa det
till rätta egaren. Kan du icke sjelf, så gör det genom en
vän. Har du ingen så trogen vän, så erbjuder jag dig
inför Gud mitt bistånd. Lemna det åt mig; jag vill redligt
tillställa det rätta egaren, och ditt namn skall förblifva
okändt, utom för Gud, ja, ocjg för mig, om din svaga tro
så behöfver." T. var knapt hemkommen, förrän haas sa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
