Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 t ’
Tollstadius, Erik.
uppfylldes med clienter af detta slag. Den ena lemnade
det, en ànDan ett annat. Han annoterade egarens namn och
förmäles hafva under fjorton dagars tid varit sysselsatt med
återställningen af orättfånget’ gods. — En söndag, under
hans predikan i S:t Jakobs kyrka, uppsteg i hans själ en
känsla deraf, att någon af hans åhörare var nära att förgås
af hunger och nöd. Hemkommen befallte han alt hans
chaise skulle förspännas*) och hämtaren med väl tillräckligt
matförråd åtfölja. Han satte sig i: drängen frågade, hvart
han skulle köra? "Ja se! det vet jag icke. Slå på hästen
och låt honom gå hvart han vill." Skedde så. Hästen
stannade vid ett hus å Ladugårdslandet. "Gå nu in här och
fråga, om icke här bor någon gammal qvinna"; — så långt
vägledde honom känslan. Drängen gick och återkom med
nej. "Gå in ännu en gång och fråga, om här icke bar bott
någon?" — Jo! svarades: Här har bott eu gammal gumma
oppe i en af vindskuporna, men hon har visst flyttat, ty
vi ha nu ej sett till henne på flere veckor." Tjenaren
an-mälte detta; "nej, hon bor qvar", sade T., tog bàmtarea i
sin band och tågade opp öfver trapporna till vindskupan.
Der träffar ban en sjuk, åldrig guuima, som under en
månads tid saknat föda och omvårdnad, som ban aldrig förr
sett, men som i 20 år varit hans trogna och trägna
åhörare. Hon undfägnades och kom sig för, ocb Gud gaf en
så salig och helig stund mellan läraren och åhöraren, att
när T. åter inträdde inom sitt hus, uthärdade ingen på
länge se honom i ansigtet, för det ljus och den klarhet,
tom lyste derur. Sådant är väl icke så sällsynt; men ett
härligt vittnesbörd är det, om Guds gndliet och Christi
närvaro hos sina lemmar. — När ban höll förhör i husen,
fjettrades ofta de förbigående på gatan af hans röst och
ord och qvarstannade vanligen (ill förhörets slut, såsom
fästade af en högre makt. De små ocb få anteckningar vi
efter dem ege af åhörare äro hjertans enfaldiga i formen;
men ack! hvad sanning och vishet derunder ligger
begrafven! Vid hvarje bud i lagen låter ban sig angeläget vara
att begripligt göra, huruledes vår fallna natur är i sina
böjelser tvärt deremot, huru vi af egna krafter icke kunue
förändra detta olyckliga förhållande, helst vi genom fallet
förlorat förmågan dertill och vår barnarätt, men att Gud
sändt Jesum, till hvilken vi ägc alt taga vår tillflykt för
*) Ädla, välgörande vänner hade påtrugat honom denna
commo-ditet, som han för deras ikull begagnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
