Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tollstadius, Erik.
28."»
Sedan ban efter detta ord legat en stund, indragen i
Guds och sia Frälsares åtanka, såsom skådande och
deltagande i Jerusalems heliga gudstjenst, afsomnade han stilla
och saligt och gick hem till Öfverberden, som han så länge
tjenat i lifvets fullkomliga uppoffring för hans hus, husfolk
och återlösta, klockan mellan 4 och K på eftermiddagen d.
28 Juli 1759, sedan han här i sitt främlingsbem uthärdat i
66 år, 5 månader, 7 dagar, och 40 år trampat korsstigen i
sin Frälsares efterföljelse i predikoembetet. Hans liflösa
lekamen blef d. 50 i samma månad, med laglydnad för budet
om jordfästningen under varma årstiden, beledsagad till sitt
hvilorum. Skyndsamheten hade väl här ick« varit af nöden
med ett lik, som Gud sjelf balsamerat; men den tecknar
ocb ärar mannen på hans döda mull, måhända äfven hans
tid, åtminstone i detta hänseende. Begrafningen skedde i St.
Jakobs kyrka, full för alla närvarande af minnen sedan 12
år från hans härliga predikningar och altartjenster.
Jordfästningen förrättades af Pastor Primarius, Consistorii Præse»
Herr Dr. Schröder, som talade fromt öfver Es. 57: 1, 2:
"Den rättfärdige förgås och ingen är, som lägger det på
hjertat: Och helige män varda bortryckte, och ingen aktar
deruppå; ty de rättfärdige varda borttagne från olyckan.
Men de som redeliga för sig vandrat hafva, komma till frid,
och hvilas uti deras kamrar." Några, icke alla, hans
med-tjenare i Gonsistorio följde honom till grafven. På kistan
lästes Coloss. 3: 3: J ären döde, och edert lif är fördoldt
med Christo i Gud.
Det säger sig sjelft att vid en så ryktbar mans
begrafning skulle kyrkan bli öfverfylld med folk; framförallt
kunde val svårligen någon from och cbristtrogen själ och minst
någon af hans många vänner och lärjungar tillåta sig, utan
nödfall, att vara frånvarande vid en sådan sorgens högtid.
Alla samlades för att med saknadens, erkänslans och
himmelsglädjens blandade tårar bjuda sin, näst Gud och Jesum, mest
älskade vän och välgörare sitt sista farväl. Härvid tilldrog
sig ett af dessa dyra kärlekens under, som enfalden i
helig blindhet tror, men den upplysta, sjelfkloka verldens
otrogen blindhet förhånar. Den aflidnes älsklingspsalm,
"Jesus allt mitt goda är", afsjöngs med sina vackra ord oeli
var Kyrkoherden lind i Söderhamn, hvilken varit hans adjunet i
Jakob. Från honom, Tollatadii trogna afbild, bärstammar i roten allt
det goda, som ehuru svagt, men uppriktigt lefver i denna lilla stad,
det nästgränsande Norrala och troligen i hela Helsingland, oeh son
kättaren Erik Jaunon ej förmått förvilla, förvilda och bortföra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
