Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulmgren, Per - Ulstadius, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Ulstafiius, Lars.
rik man — hvem hade väl fog att derföre mindre kögakta
bonom, då hvad klokheten och redligheten förvärfvat, alltid
väl användes sà väl till allmänt gagn, som enskiltes nytta?
Hade han varit en sjelfvisk man, som endast girigt samlat
och sjelf njutit af det förvärfvade goda, da hade
han,..liksom mänga andra denna verldens trälar, varit lika tadelvärd,
som ömkausvärd; men han hade sjelf varit fattig och fått
arbeta sig fram, och derföre var det bans skönaste fröjd,
att göra godt emot de fattiga, att förhjelpa hvarje flitig
arbetare, att uppmuntra hvarje lofvande talang, att så mycket
till honom stod genom osedd välgörenhet erkänna Guds nåd
med den tilldelade jordiska välsignelsen."
(Killor: Vid . . . Pir Ulmgrens Jordfästning i Storkyrkan d. 13 Juni 184S, af
A Z. Pettersson, Past. Primär. — Särsk. underrättelser.) P.
ULSTADIUS, LARS.
Prestmannen L. Ulstadins förvärfvade sig på sin tid en
namnkunnighet väl af det slaget, om hvilket det keter: non
tam inclaruit quam innotuit, men i alla fall större än att
hans minne bör i detta Lexicon med tystnad förbigås. Han
har äfven i det afseendet blifvit märkvärdig, att ban af män,
hvilkas omdöme eljest icke sakna giltigket, blifvit bedömd
såsom en person af stor kyrklig betydelse, medan andra
utan tvekan förklarat bonom för en dåre, vard det sorgliga
öde, som öfvergick bonom. Hans lefnad förekommer oss
såsom en Simsons-gåta, den vi helst lemna åt andra att lösa.
U. var född i Österbotten vid medlet af 17:e århundr.
Fadren var Kyrkoherden i Ijo, Anders Ulstadius.
Studerade i Upsala och Äbo, blef Prest 1680 och tillika Gollega
Scholæ i Uhleå, hvilken syssla han förestod två år. Han
sökte då Capellansbeställningens derstädes, men förgäfves,
emedan den tillföll hans svåger Hans Forbus. Vid samma
tid började U. forska i Skriften och i sitt eget inre. Den
forskningen gjorde honom fullkomligt oense med sig sjelf
och med samhället. Minnet af begångna ungdomssynder,
isynnerhet af den han, "förmodligen i sina studentår i Åbo",
begått mot det sjette budet, blef en eld, som hotade
förtära bans varelse. Den säges till en början vändt sin låga
mot den del af bans boksamling, som icke sällan får i
dylika brytningsperioder af lärda mäns lif uppbära skulden för
lifvets vanarter. Han lär efter sin far ärft ett vackert
bibliothek , innehållande åtskilliga philosophiska böcker. Dessa
lär han samlat i en hög på gården der han bodde och låtit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
