Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulstadius, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ui. stadius, Lars.
89
dem med krut springa i luften. Men dermed var elden i
käns inre icke dämpad. Den dref bonom att först enskildt
och sedan offentligen bekänna sina synder. Da stadens
Kyrkoherde, Frosterus, icke ville komma till honom,
förmodligen behandlande honom såsom en vansinnig, begaf han
sig midt i en natt till Kyrkoherden, och då denne vägrade
bonom tillträde, gaf ban utifrån med ett högt rop bonom
tillkänna den nöd som qvalde hans samvete. Derefter
återvände han något lättad till sitt sinne och fullgjorde en tid
med stillhet sina pligter såsom prest och skollärare. Men
nitet växte och blef ett eldsnit. Föremålen för detsamma
blefvo i första rummet "de sofvande presterna." De väcktes
till nit — mot den förfärlige botpredikanten, lian
anklagades i Abo Consistnrium, dit hans vedersakare skickade de
stränga bref, lian skrifvit dem till.
Sedan han derpå begärt och erhållit si 11 afsked från
skolsysslan, begaf ban sig oförmodadt 80 mils väg, som han
bade från Uleå, på resa till Aho midt "i menföret" April
1085. Han medförde "ett hederligt vittnesbörd af sin
Hector Olaus Lauræus." Ankommen till Aho, framlade ban
för Consislorium sitt hufvudärende att få utstå uppenbar
kyrkoplikt för sina ungdomssynder. Den förunderliga
begäran beviljades honom först efter två år, under Biskopans
frånvaro, af Domprosten Dr. Enewald Svenonius. Uti Abo
Domkyrka aflade ban alltså en dag 1C8Ö en bekännelse om
sitt crimen læsæ castitatis. Men derefter blef lians
uppförande allt vidunderligare. Han "lät växa sig ett osnyggt
skägg", hvarken klippte eller kammade sitt hår utan band
det tillsamman i lockar, ömsade ej kläder eller linnet o. s.
v. , "hvaraf ej annat kunde hända an att ban såg otäck ut."
Han lät sjelfva benkläderna blifva så trasiga, att ban
omsider måste med händerna skyla hvad man ogerna nämner.
1 en så eländig drägt gick ban dock flitigt i kyrkan både
söndag och helgdag, både sommar och vinter "i smällande
kölden." Af delta hans sällsamma uppförande föllo äfven
ansedde och lärde män på den tanken "att ban till något
besynnerligt vore sänd af Gud." Några hafva till och med
in i de minsta omständigheter sökt uppvisa jemförelsepunkter
mellan honom och profeten Esaias, Amos son. Hist.
Professorn A. Wanochius härhergerade honom en tid i sitt hus.
Sjelfva Biskopen J. Gezelius d. ä. skall icke haft om honom
vidriga tankar. Andra vordo alltmer öfvertygade, att "icke
alla skrufvar hos honom voro rigtiga."
nioon. lEx. XIX. G.
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
