Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulstadius, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Ulstadics, Lars.
Sådant var Lans uppförande till är 1688, dä ban den
G:e söndagen e. Trin. ej blott med sina åtbörder utan ock
med sin röst uppträdde offentligen i församlingen. Enligt
Domkyrkosysslomannen O. Hartmans bref af s. ä. till
Biskopen Gezelius, som dà var i Stockholm, har händelsen
sålunda tilldragit sig: Då predikanten för dagen uppläsit
evangelium, så började U. som stigit pä gången midt
framför honom, bedja honom hålla upp medan ban, U., ßnge
aflägga sin bekännelsè. Den liestörte predikanten gaf ett
nekande svar. Men U. lät ej hindra sig, utan sade öfverljudt:
"detta är min bekännelse inför bela församlingen, att den
lutherska läran är en fördömlig lära och deras prester hafva
icke den helige Ande." Predikanten kunde, isynnerhet hvad
förra punkten angår, tryggt svara: "det ljuger du"; dock
var det tilläfventyrs af’ U. ej så illa ment som sagdt, i det
han, i likhet roed så många andra nitälskare, bedömde läran
efter den förhandenvarande lärdomen; ty, som bekant är,
kan denna af lutherska prester bedrifvas så att den är
ingenting mindre än luthersk. Men det oförsvarliga i
utlåtandet likasom i hela uppträdet å U:ii sida qvarstår, och
annorlunda kunde icke predikanten göra än ban gjorde, då
ban befallte att mannen skulle hafvas ur kyrkan. Då nu
tvenne tjenstlardige karlar fattade uti honom, föllo kläderna
af hans kropp i stycken. Han utropade derpå: "så skall
ännu presternas skam blottas, som jag nu naken utföres."
Ulhegius, en af hans vänner, som äfven var i kyrkan, förde
honom då hem med sig, gaf honom andra kläder, dem ban
tog på sig och lät klippa sitt bår. Märkvärdigt nog
lemnades ban tills vidare fri, så att han åter infann sig i
kyrkan pä eftermiddagen "utan att göra någon förargelse."
Men efter ett par dagar besörjde Magistraten om hans
häktande. Kort derefter förevar han i Domcapitlet att svara
för sig. Vid alla deras frågor åberopade han sig
hufvudsakligen pä högre ingifvelse och presternas förargliga
lefverne. Under allt detta närdes hos Consist. den tanken,
"att ban ej var rigtig i hufvudet." Han sändes till en
läkare, som sannade detsamma.
Medan hans sak derefter 1680 ransakades i Hofrätten,
hölls ban füngslig på Aho slott. I slutet af s. å. voro alla
klagopunkterna bragta i ordning. U. och hans närmaste
vänner ansågos ha gjort sig skyldiga till döden. Men som
ban för sin del syntes vara alltför mycket "besvärad med
melancholi", hvilket vore klart bland annat deraf, att ban
"inbillat sig med sina böner kunna åstadkomma is pä Ålands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
