Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin, Johan Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallin, Johan Olof. 90ß
klarhet och reda så i tanke som uttryck. Dikterna Till
Lina och Till Fröken E. m. il. vittna, att han i gladare
dagar kunde med lycka uppträda äfven såsom gracernas
sångare. De elegiska strängarna blefvo dock snart nog de,
hvilka han starkast, bäst, och man kan säga, helst anslog.
Hösten, Enslingen, Försakelsen, Den besutne, Dödens
Engel m. fi. äro toner af denna art, utgångna från djupet af
hans hjerta; och Svenska Sångmön har kanske ännu aldrig
stämt lutan till i sitt slag herrligare toner än de, som klinga
i Hemsjukan, måhända den mest fulländade af alla bans
sånger; de egentligen religiösa undantagna. Hans diktkonst
hade äfven en annan sida, hvilken dock sällan fick
framskymta; det var nemligen en stor förmåga i den
humoristiska, nästan satiriska stilen. Med ovanlig samvetsgrannhet
ansåg likväl W. ett sådant skriftställeri icke
öfverensstämmande med den värdighet och det allvar, som borde
utmärka den för nordens folk högtidligt uppstämda
Davidsharpan; och han hade styrka nog att frivilligt afstå från
detta af många eftersökta och af mängden högt värderade
författareskap. Blott förtroligare vänner kände denna hans
förmåga; uppmärksamma betraktare anade dock något
sådant af de infall, hvilka, lika sprittande satirer, mot hans
vilja i obevakade sällskapsstunder sprungo öfver läpparna" *).
"När W. uppträdde, var bland olika skaldeslag det
didaktiska mest idkadt och värderadt inom fäderneslandet.
Leopolds Predikare hade anslagit tonarten, och med mer
eller mindre framgång följde skaldestyckena, ålderdomen,
Tålamodet, Husliga sällheten, med flera. Denna period har
sedermera icke åtnjutit full rättvisa. Det är sannt, det var
icke en vårdag, full af blommor, doft och fogelsång. Men
efter Gustaf III:s sommarmånad inträdde den didaktiska
poesiens lid, lik en stilla ocb klar höst, allvarlig ocb lugn,
samt rik på frukt ocb besinning. Jag yttrar dessa ord
såsom en billig gärd ej blott åt rättvisan, utan ock åt det
tacksamma minnet af de sånger, hvilka först anslogo och
hänförde min unga känsla, innan den svenska vilterhelens
nya vår med sina blommor och sångare tillryckte sig
uppmärksamheten. Att W. med sin allvarliga och religiösa
stämning, med sitt högtidliga och kraftfulla språk, borde lyckas
*) Efterverlden har från hans yngre år dock tvenne bevis »f denna
talang, nemligen skaldestyckena Det andelig a lifvet och Canticum Clas
pä hörnicum, båda i sitt slag mästerstycken, i handskrift allmänt
lästa och beundrade, ehuru af den granulaga författaren icke bland dess
tryckta arbeten upptagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
