Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin, Johan Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
W allin, Johan Olof.
gren, 1 Lindblom, 1 Lundvall, 1 Nibelius, i Sköldebrand,
i Stenhammar.
Verket hade ock en musikalisk sida, och öfver
chora-lernas behandling radde samma afvikande åsigter som öfver
sångernas. De flesta melodierna i G. Ps. hade inkommit
från Tyskland: några, såsom Ambrosianska Lofsången, voro
från kyrkans äldsta tider, men flertalet diktade af Luther
och hans samtida. Redan vid den sednaste revisionen af
Gamla Ps.B. hade förändringar skett; sedermera hade under
tidernas lopp svenska kyrkosången än mer förvildat sig;
afvikelserna voro stora och många, dels i följd af organisters
okunnighet, dets i följd af deras eftergifvenhet för tidens
smak, som älskade trioler och daktyler, löpningar och
andra grannlåter i verldslig stil. Man sjöng olika i olika
kyrkor. Hvad nu göra? Att enhet eller en omarbetad
gemensam choralhok för bela svenska församlingen var ett
nödvändigbetens behof, derom kunde ingen meningsskiljaktighet
ega rum. Nu påstod Haeffner, att man med obeveklig
stränghet skulle kasta bort alla moderniseringar ocb återgå till
de gamla cboralerne i, deras ursprungliga renhet; detta
bestreds åter af Frigell, som af ett partioansågs innehafva ett
stort djup af musikalisk lärdom, och af Ahlström, som var en
ansedd och omtyckt organist och sjelf en temligen populär
tonsättare: de leddes dels af öfvertygelse och böjelse för den
nyare smaken, påstående att den gamla behandlingen vore
alltför sträf och enformig, dels af farhåga att stöta församlingarne
genom en genomgripande åtgärd i motsatt rigtning: nyare
melodier funnos ock, äfven af dem sjelfve, för hvilka de
troligen ej saknade författarkärlek. I denna äflan blandade
sig äfven en icke oloflig ekonomisk beräkning, ty den nya
Choralboken lofvade sin utgifvare en icke ringa vinst.
Haeffner hade redan i 2:a häftet af Phosphoros utvecklat sina
å-sigter och vidare i andra uppsatser uti Sv. Litt.-Tidn., men
genom sin tyska häftighet, sina många tvister med
hufvudstadens tonsättare, och genom sitt burschicosa väsen,
hvilket gjorde honom så mycket mer omtyckt i
universitetsstaden, hade han stött sig med theatern samt med hela den
förfinade och tongifvande Stockholms-verlden, och hans
egenskap af Pho8phoristernes ålderman och musikaliska orakel
förhöjde ingalunda hans anseende åt det hållet: alltså
gällde han som stock-conservatif, en lärd men grälig och orimlig
pedant. Wallin, som sjelf ej var musikkännare, var länge
villrådig: à ena sidan bestormades han af det
Frigell-Ahl-strömska partiets förespråkare, sjelf fruktande kanhända att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
