Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin, Johan Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518
’ Wallin, Johan Olof.
och den i flera fall skarpsinniga bevisningen, lemnade defl
egentligen angripna punkten obetäckt och gaf en tyst
hänvisning på|möjligbeten af en brist i dogmatisk öfvertygelse."
I sin molskrift gaf W. en "framställning af sina
religions-åsigter", men ingick hufvudsakligen icke i en fullt
tillfredsställande förklaring angäende anfallets kärna. Man åberopade
vidare till stöd för nyssnämnda "möjlighet" dels några i
skrift meddelade utlåtanden af honom sjelf, dels bans
vägran att utgifva sina så beundrade predikningar, med
undantag af några få, foster af särskilda tillfälligheter. För
anfallet i Kometen misstänktes Ödmann, men Ödmann nekade,
och rätta mannen lärer, enligt Wieselgrens förmenande,
varit Wallins egeu Comminister, poeten Dahlgren, som
utgaf berörde tiduing. Gissningen innebar i tydligare ord, att
W. ej skulle om vissa af trons djupare hemligheter ej kommit
till full klarhet med sig sjelf, ej kunnat öfvervinna ett annat
tvifvel, och alltför ärlig att predika annat än sin öfvertygelse,
ocb alltför samvetsgrann att väcka tviflet i andras bröst, hafva
med en viss skygghet undvikit dessa punkter. Wallins
efterträdare i Sv. Akademien afvisar med förtrytelse dessa
misstankar eller egentligen andra än skarpare, ocb säkerligen högst
orättvisa mot honom rigtade beskyllningar*) såsom
"välmeningens, enfaldens eller det ortbodoxa iycksökeriets anfall."
I vår laüska okunnighet tillåta vi oss intet omdöme i
denna tvist. Vi anmärka blott enfaldigen, att så länge
anklagelsen ej sträcker sig längre än till den gissning
Rydqvist, dock blott tvekande, antyder, innebär den, i vår
tanke, ingenting som kan "skada" dess föremål. Teiflet är
ett qval, en olycka, för en religionsförkunnare isynnerhet,
men det ar intet brott; det blir det först då, när ban
söker sprida det. Flere än en bland sjelfva Kyrkofäderne hafva
ju erkännt och beklagat, att de mångengång måst kämpa
med tviflets anfäktelser. Tron är af mångfaldig art:
barnets, de intet seendes och intet vetandes; hos dem åter,
hvilka smakat pä kunskapens frukt, kan den vara
likgiltigbetens, lättjans, tanklösbetens, stundom äfven räddhågans,
och är således af föga värde. Annorlunda hos dem, som
efter att hafva forskat mycket, tänkt mycket, funnit den
högsta visheten i det uppenbarade ordet; andra åter, som
efter redlig pröfning, ödmjukt sökande ändock ej lyckats
*) Den "att blygas vid Christi namn" — "att lara och predika
endast den slappa tidsandan till behag." Men blefvo val någonsin så
ovärdiga beskyllningar framkastade mot Vt allin?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
