Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W a 1.1, m * k k . Peter Adam-
54!)
Jag hann knapt blifva fästad i hufvudstaden förrän den
önskan med fördubblad liflighet åter väcktes hos mig att
åtminstone till utseendet lära känna de der vistande ännu
lefvande vittra författare, hvilkas skrifter jag med så
mycket nöje läst, och bland dem isynnerhet Leopold, i hvars
harmoniska verser i Odén jag tyckte mig finna, att vårt
språk uppträdde i sin fullkomligaste skönhet, kraft och
välljud, och stor blef derföre min glädje när jag af Gjörwell
underrättades, att ban var med honom personligen bekant.
Han tillade likväl, att han nu var ovauligt mycket sysselsatt
med sina skrifter om och i »uledniug af Svenska Stafsättet,
och derföre ugerna mottog besök, men gaf mig dock hopp
om att framdeles få göra hans personliga bekantskap,
hvartill han vid tillfälle ville begära hans tillåtelse. Jag hade
naturligtvis inga anspråk på en sådan heder, huru mycket
jag än önskade den, ocb gaf mig således tillfreds.
Emellertid hade i Stockholms-Posten influtit en af den gamle Just.-
icke kan lian begära att regeringen skall utbjuda sina lägre tjenster
åt enskilta personer, huru berättigade de än kunna vara, men som
den tilläfventyrs icke alltid är i tillfälle att känna. Huru gammal Sr
han? — 72 år. — Huru stor blir cr lön? — BOO Rdr. — Gå till
honom, helsa honom från mig, och säg honom, att han frän och med
detta ars början har alt af min handcassa uppbära denna lön
i-pension sd länge han lefver, och att jag önskar göra hans bekantskap."
Jag invande mot det sednare, att gubben, i anseende till sina år och
vanor ej kunde för en sådan uppvaktning kläda sig efter dåvarande
bruk. — "Det är med personen, ej med hans kostym jag vill göra
bekantskap", svarade den store mannen. "Säg honom att han skall
komma i sina vanliga kläder." Med detta glada budskap kom jag till
gubben — och aldrig har jag framfört ett gladare. Gubben, som väl
fann skyldigheten att tacka för den bevista nåden, och gerna ville
Uppfylla den, gjorde dock svårigheter, i anseende till klädseln, men
lät dock slutligen beveka sig att gå i den vanliga, efter Prinsens
befallning. Den var sällsam uog. En vid öfverrock med en knapprad,
kortbyxor och kängor — en bar hals, med skjortkragen vikt öfver
rocken, som på de unga gossarne den tiden. Genast vid inträdet !
Prinsens rum frapperades han af det vackra hufvudet, som ehuru
kält, omgafs af ett vackert, äunu icke grått, kring halsen
nedfallande hår. Prinsen gick gubben till mötes, fattade honom vid handen,
ledde honom till sin divan och förmådde honom att sätta sig, satte
sig sjelf bredvid honom och begynte ett för honom högst smickrande
samtal, som räckte ungefär en timma. Gubben var i sjunde himmeln,
isynnerhet när han förmärkte, att Prinsen i vissa uttryck röjde, att
han var väl bevandrad i hans älslilingsyrke, Svenska Historien. En
sådan Prins! utropade han ofta under vår promenad från slottet! Det
ör mer än Gustaf III, sade han — (typen al’ den högsta Kongl,
af-iubilitct och älskvärdhet på den tiden). Han fick dock icke länge
njuta af Prinsens peusion; ty han dog, om jag rätt minnes, kort tid
derefter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
