Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W a i- l n a r k , Peter Adam. 571
(.
emottog mig mycket nådigt, underrättade sig om allt som
rörde mig, min ekonomiska ställning, mina befattningar o. s. v.,
hvarvid jag naturligtvis äfven nämnde, att jag var utgifvare
af en tidning. Ah! inföll han straxt, vous aves titte lelle
occa-sion d’étre utile à votre pays, och utbredde sig nu ganska
utförligt öfver det stora inflytande en tidning kan hafva pä
opinionen, tilläggande slutligen: et l’opinion est la reine du
nionde, rappellez-vous de cela. Jag faun redan af detta första
samtal, att Prinsen lastade en synnerlig vigt vid detta slags
skrifter, och deras verkan, troligen dervid erinrande sig den, som
tidnings-pressen haft i hans fädernesland under den ryktbara
flera Bönders ögon, ocb cn allmän förvåning ocb glädje uttryckte sig
i allas ansigten, så alt Prinsen, sjelf rörd, höll |>å att bomma af sig.
Vid audiensens slut, inträdde ban i det rum der jag stod. "Aldrig
i mitt lif, utbrast ban, högst förvånad, hade jag kunnat föreställa
mig något såilant. Ni har ju baft Kungar förut, som icke känt ert
språk. Fredrik och Adolf Fredrik voro ju Tyskar." Ja, svarade
jag, E. K. II., men de funno dock nödvändigheten att lära vårt
språk och lärde det äfven. "Ja, inföll ban, jug inser den ock nu
mer än någonsin: jag måste, jag skall lära det och ge er alt den
tid dertill ni begär." Detta löfte hölls dock icke ocb kunde ej hållas.
De vigtiga riksdagsarendcrna och de underhandlingar med utländska ,
diplomater, som här förehades, upptogo sä Prinsens tid, att liten
eller ingen blef öfrig för mig. Emellertid lofvade ball dock att vid
de courer ban Öns- och Lördags-eftermiddagar gaf och vid hvilka
ledamöter af alla stånden voro närvarande till dem, som ej kunde
fransyska, använda frågorna i "sina Caliiers.’y lian gjorde det också,
oeb det syntes i början gå ganska bra. Nu stannade ban vid cn Bonde;
men när ban kom till frågan: huru många kor föder du pà ditt
hemman? förstod bonden honom ej, emedan ban frågade huru många
Hår (vårt djupa o kunde ban ej lära sig uttala ocli utländningar, i
synnerhet Fransmän lära det ock svårligen). Nu ropade ban U. K.
II. Arfprinsen, som sedermera beständigt blef hans tolk. Prins Oscar
hade ock, i anseende dertill att jag hos honom hade ordentliga
timmar, och att ban omgafs af personer, som ined liooom talade
svenska, inom loppet af 1 år så lärt språket, att han icke allenast med
färdighet läste men äfven talade det — och således vid alla tillfällen
kunde tjena sin Ilerr Fader till tolk, som icke litet gladde dc
personer, hvilkas framställningar, genom en sådan organ, gjordes
begripliga för denne lians boge och älskade Fader.
Jag har trott mig så mycket mera skyldig — åtminstone
efterverlden, denna redovisning för min språklärarebefattning hos Carl
Johan, som illviljan äfven tillräkna! mig, att ban ej kände vårt språk.
Jag är emellertid trygg vid det medvetandet att hafva gjort allt hvad.
i min förmåga stått för att uppfylla mitt kall, ända till att, fast
förgäfves, hafva velat afsäga mig det redan 1811, då jag såg mig
icke kunna lyckas, anmälande som skäl dertill, att jag personligen
skulle komma att lida derför ocb att mina iiendcr utspridt, det jag
vore "köpt af de förnäma eller aristokraterne, att icke lära Prinsen
språket."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
