Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
Wallmark, Peter Adam. 50»i
Napoleon och att ban derefter måste rappellera honom *).
Tvenne danska litteratörer, den redan här förut för sina
bemödanden att genom tidskriften Nordia bringa de båda
rikenas litteratur i en närmare gemenskap med hvarandra,
fördelaktigt kände Jens Kragb Ilöst och Etats-Rädet Olsen,
Directeur vid Kongl. Theatern i Köpenhamn, hitskickades af
danska Kungen, den förre tydligen för att genom de
litterära vänner han vid sina äldre besök i Sverige förvärfvat,
ocb bland hvilka jag äfven var en, understödja sin Konungs
sak. De läto första, att de kände den öfverenskommelse,
som träffats emellan de begge Kejsarne, men tillika att
Napoleon, likväl bemligcn, pä det högsta önskade Konungens
af Danmark val. Det motstånd man tilläfventyrs befarade å
Englands sida skulle, mente man, af den då allsmäktige
Napoleon lätt besegras, som visst icke med andra vilkor an
föreningens bifallande skulle göra fred med England. Skälet
af Sundets lättare tillspärrande för engelska handelsskepp,
om dess båda stränder egdes af samma makt, bortföll sedan
England bevisat att Stora Bält kunde passeras äfven af större
krigsskepp — och dessutom hade ju Amiral Duckworth
mellan Dardanellernas kanoner framträngt till Constantinopel.
Med ett ord, ett så gynnsamt tillfälle till de Nordiska Brödra-
*) Den året förut efter fredsslutet i Fredriksbamn hitkomne ryske
Ministern, Generalen v. Suchtelen, var, som bekant är, en stor
bok-samlare ocb utmärkt lärd. Jag gjorde bans bekantskap på det von
Engeströmska bibliotheket, som jag då hade under min vård och der
Lan alla lördagar (då det hölls öppet för allmänheten) vanligen infann
sig. lian fattade en synnerlig välvilja för mig och bjöd mig
esomoftast på sina Luculliska middagar. Ehuru jag af Exc. Engeström
hade tillstånd att nmgås i hans hus, sökte jag, af skäl som lätt ins^s,
alla möjliga förevändningar för att undandraga mig bans bjudningar,
ehuru hans personliga älskvärdhet och hans af stora sällsyntheter
uppfyllda bibliothek voro svåra frestelser att öfvervinna. En dag måste
jag likväl från Engeströmska bibliotheket följa honom hem. lian
gissade skälet till mina förra afslag. "Sätt er, sade ban, djupt in i
hörnet af vagnen, så ser man ej, att ni åker med ryska Ministern. Jag
vet alltför väl, att jag är hatad här och jag mer än hvarje annan t
min ställning, men jag beklagar att jag ej under sista linska kriget
varit i svensk .tjenst, jag skulle dä tjenat er monarch lika nitiskt sora
nu Rysslands." Under valriksdagen sommaren 1810, omkring den tid,
då ofvannämnde artikel utkom i min Journal, yttrade ban en dag på
Engeströmska bibliotheket, i anledning af denna artikel: "Jag är
ledsen att hafva måst hos mill Kejsare anmäla franska Charge d’affaires
Desaugiers oförsigtiga verksamhet för Konungen af Danmark: ban
blifver säkert rappellerad, emedan de båda Kejsarne öfverenskommit
att icke blanda sig i Sveriges val." Jag vet ej oin ban misstänkte
Desaugiers för att hafva någon del i artikelns införande. Om så var,
hade han orätt. Jag kände honom ej ena till utieendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
