Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
W allwar k , Peter Adam.
i sanning! detta skulle lätt kunna fresta mig att lämpa pä
bonum sjelf den beskyllning ban gjort den Skola, till
hvilken ban hörde", att icke hafva blifvit väckt till handling
(kritik) af ren ointeresserad kärlek till en bättre
odling, men af i n d i vi d u ell a afsigter t. ex. personligt
bat. — m’g< som kände att, i närvarande fall, åtminstone
anledning att misstänka en sådan bevekelsegrund bos honom
ingalunda saknades, och som jag derföre auser mig höra
berätta. Jag hade gjort Hammarsköld bekant med Leopold,
och ban hade deraf tagit sig anledning att lemna honom sina
Öfversättningar ocli Imitationer, äfvensom sin Iiritik öfver
Schiller. Att Leopold icke funnit sig särdeles nöjd med
någondera af dessa skrifter och redan i företalet till den
förra luktat anhängaren af de Schlegelska åsigterna (som ban
kände), behöfver jag ej säga. Under ett litterärt samtal
någon tid derefter bos mig,’der de ofta råkades, hade
Leopold kallat dessa åsigter Tyskeri, och detta förtro t så
Hammarsköld, alt ban redan i företalet till Kritiken pfver
Schiller och äfven sedermera trodde sig böra låta honom
umgälla äfven detta uttryck *). Men denna förtrytelse följ-
Sounetter sju (sju är ett heligt tal).
En större Brottsling straffas skall med Tio,
Men blott med Tjuge sjelfva Tysklands Gissel,
Förtramparn af dess Frihet, — Bonaparte":
Så ljöd hans Dom, och hård den var, i sanning!
Men hvem skall nu ej dubbelt fasa för
Erebens mörker och Tartarens plågor?
*) Men detta var vida mindre skarpt än det Tyskarne sjelfve
begagnade om Schlegeliancriie. Ibland de många Epigrammer af Haug,
Weisser och andra, som regnade öfver dem i alla allmännare lästa
blad inå följande tjena till bevis deraf:
Von Deutschheit prahlt Ihr, ohnc Bast,
Bald wird die Deutscheit, fiircht’ ich fast,
Uns um den IYalmien Deutsche bringen,
Und spottcud wird das Ausland sl|igen:
Was hcisst ein Dcutscher? — Ein Phantast!
Tysklands ära.
J, som så myeken nit för Tysklands ära visen
Ocb som dess ädla Folk för sina dygder prisen,
En bar det, veten det, som gör dess största beder:
Den är — att Tyskland skäms får Eder.
Till IiliiigUlingcl.
Diu Sång har fötter nog, men kan dock icke gå,
Af vatten flödar den, ocb flyter ej ändå;
Karbunklar har och eld, men lyser, värmer ej, ’
Ar diktad af en Skald — men Skaldedigt? — O nej!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
