Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580
Wall m ark, Peter Adam.
deri. Jag bar ej försvarat benne, emedan bon ej behöft mill
försvar. Jag bar försvarat vara goda författare emot
dem, som nekade dem nästan all förtjenst; jag har försvarat
dem som sådana, men ej derföre att de tillhörde
henne, och hon har således till mig ingen förbindelse, kan
följaktligen icke göra sig skyldig hvarken till någon
otacksamhet emot eller någon förödmjukelse af mig." Jag
har velat bibehålla äran af en fullkomligen ointeresserad
strid för hvad jag ansett vara rätt, sannt och skönt, den
enda jag vet mig förtjena; och om (som är troligt af hvad
jag nu erfarit), jag ej fått det, i fall af något slags
ynnestbevis å hennes sida, så är jag henne förbunden för hvad
man lägger henne till last. Det gifves handlingar, som medföra
sin egen belöning, eller också förtjena ingen — ocb dem
an-såg jag böra räknas till den strid jag fört. Blott en
förödmjukelse bade, efter den, kunnat träffa mig, och den
ganska stor: den, att se de grundsatser, för hvilka jag kämpat
duka under: det har ej skett. Jag har sett mina fordna
motståndare i förtjenstfull, vittra och kritiska arbeten
återkomma till dessa grundsatser, sett det gamla goda af dem
slutligen njuta rättvisa och erkännas vid sidan af det nya.
Den litteratör och publicist, som ej af ett sådant
förhållande ansåge sig nog belönad för sin strid vore ej värd att
någonsin hafva fört förnuftets och smakens talan. An mera:
dessa fordna motståndare bäfva räckt mig handen till
försoning och jag har med glädje omfattat den, med glädje
säger jag i sanning, mindre ändå för min egen skuld, än för
vår vitterhets, hvars ära och anseende varit och äro mig
kära och hvilka de, efter dea nya väckelse vår strid gifvit
den, genom sina yngre och friskare krafter, skola verksamt
befordra.
Likasom jag, äfven uoder denna strid, varit föremål för
det offentliga tadlet, för orättvisa anfall och beskyllningar,
för personliga angripelser, så fordrar också rättvisan å min
sida att erkänna, det jag såväl under som efter densamma
(och ofta för samma skrift) erhållit loford, lika
oför-tjenta som tadlet oftast varit, ty. den ena ytterligheten
framkallar, som bekant är, den andra*). Jag beklagar mig
*) Som ett bevis häraf må det tillåtas mig anföra det sätt, bvarpå
min ofvannämnda skrift: Försök att upplysa Publiken om föremålet
och beskaffenheten af tvisten inom vår litteratur, behandlades i tvenne
utländska tidningar (ty i de svenska nämndes den ej, icke ens i mina
motståndares). I Brockkaus’ Literarisches Conversations-Iilatt, JY:o
289 för 1821, art. Literarische Notr.cn ans Schweden intlöt en un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
