Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bergius, Nicolaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 Bergius, Nicolaus.
ven derigenom att samma slägtingar, som förut sagt mycket
godt om Bergius, nu ville finna Los honom många lyten, skref
till sin biktfar och begärde hans råd. ".Min innerliga
åstundan" — säger hon — "är och har varit att göra det som
Gud kan vara behagligt och att följa hans skickelse, det må
ock för verlden ha hvad anseende det vill, först jag befriar
mitt samvet och handlar försvarligen både mot inig och
honom: allt annat bekymrar jag mig inte om: verldens omdöme
ger eller tar mig ingen ting." Biktfadren hänvisade henne till
Ap. Gern. 17, 26: "Gud hafver gjort allt mcnniskoslägtet af
ett blod;" han kunde icke förslå, huru det skulle vara synd,
som Gud sjelf kallar godt och ärligt och hafver instiktat till
att dermed förtaga många synder: ban tyckte, att det Gud
intet förargas af, det må ej heller menniskor så högt förtryta:
det syntes vara en Guds skickelse: Fröken Cbristiana syntes
sjelf böjd för denna förbindelse: den gode Prestinannen torde
vara af någon god, af Fröken kommen, affection så intagen,
att, om hon skulle förvägra hans begäran, torde ban åter falla
i en ny svaghet och förderfvad blifva, deraf Fröken sedan
kunde la plågas med ett ondt samvete. Fördenskull hvarken
kunde eller ville ban afråda henne ifrån samtycket till det
äktenskapet, utan gaf det råd, att bon icke skulle hålla detta
hemligt sig till större qval, utan låta det komma till det
forum, som bör. På hvad sätt sådana giftermål af Kongl. Maj:t
blifva efterlåtna, kunde han ej så väl veta, men derom kunde
Fröken sjelf lätt göra sig underrättad.
Emellertid gjorde de af hennes anhöriga, som kände till
förhållandet, allt hvad de kunde, för att afhålla henne ifrån
denna förbindelse. De öfvertalade äfven hennes yngste, mest
älskade Broder, som då vistades i Holland, alt afråda henne
derifrån. Sedan hennes Faster, Grefvinnan von Dohna, var
död, tog hon ett raskt heslut. Ätt släglingarna icke skulle
samtycka, derom var hon öfvertygad; alt Konungens bifall då
svårligen skulle vinnas, var sannolikt; hon lät derföre i
hemlighet viga sig med Bergius i Stockbom d. 2 Dec. 1691. Ilon
vistades ännu någon lid hos slägtingar; men då hon kände sig
bära en kärlekspant under sitt hjerta, kunde lion ej längre
dölja sitt giftermål. I bref underrättade hon sina bägge
Bröder derom, och flyttade till sin Man d. 2 Sept. 1692.
De fleste af hennes slägtingar Upptogo det ganska illa,
förtalade henne, satte i fråga om hon var vigd o. s. v. Hon,
förut så betänksam och tvekande, ådagalade nu, att hon väl
hade betänkt saken, och försvarade sig med styrka. Mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
