Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bergius, Nicolaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Bergius, Nicolaus.
förbittrad var hennes äldste Broder, Öfversten Grefve Gustaf
Adolf Oxenstjerna. Han anklagade ßergins i Hofrätten: ban
ingaf till Ridderskapet och Adeln d. 11 Nov. 1G95 ett Memorial,
jemte en Besvärsskrift, den han ville hafva öfverlemnad till
Konungen. Han klagade, att Bergius och Christiana
Oxenstjerna tillbakasatt "uppenbar Lag, Förmyndare-Ordning,
Adelige privilegier, Kyrko-Ordningar och Kongl. Maj:ts
Förordningar om oloflige Vigningar," och understätt sig "att gä en
så oloflig väg till hela Adeliga Ståndets prejudicc och
märkeligt förfång, så utrikes som inrikes, och dess privilegiers
förkränkande; hvilken sak är af den vigt och eftertanke, att,
om den ej exemplariter afstralfas, hon ofelbart lärer draga
den förargelsen och scandalöse eonse«piencen efter sig, att all
ordning lärer försvinna, cn adelig Dame, utaf hvad värde
hon vara kunde, ej för någons otjcnliga tillbud kunde vara
fri." Ilan föreslog en underdånig anhållan, att Konungen
täcktes gifva de Adeliga privilegierna och förbuden emot
olagliga giftermål den tillökning och eftertryck, "att slike mål,
då de olyekligen hända, genast de simplici et piano med
en summarisk process, utan omsvep och vidlöftighet, så af
domare som af executörer i städerne och på landet afgöras,
och bägge de nobili officio, enär de kunna af Adeliga
Mor och Jungfrur någon deras stånd oljenlig frihet märka,
antingen det blifver dem per exprcssuin gifvit tillkänna
eller de eljest få veta, dem strax å ämbetes vägnar tilltala
och gerningen genom tjenlige medel stäcka, innan ban
tillväxer och kommer till sin mogenhet." Ståndets enskilda
Utskott, som tog detta i öfvervägande, fann väl, att en sådan
gerning är straffbar och alt saken angiek bela Ridderskapet i
gemen, men ansåg något äfventyrligt att inkomma till
Konungen med en särskild Supplik härom, sedan Ridderskapets och
Adelns Besvär redan blifvit öfverlemnade, helst som Kongl.
Maj:t, på en af Grefve Gustaf inlagd Supplik, i hvilken han
begärde att Fiscalcn måtte taga sig denna klagan au, genom
nådig Resolution förklarat detta för en privat sak. På dessa
skäl beslöts, "att Ridderskapet ej understår sig att besvära
Kongl. Maj:t med delta."
Så snart Christiana Oxenstjerna falt kunskap om Brödrens
Memorial, skref hon till honoin elt ganska allvarsamt bref,
som slutades med dessa ord: "Vill J, ert hat och förföljning
skall räcka så länge som lifvet på oss, så rår J: J lör då
slippa cr inöda snart nog och skada er sjelf så mycket som
andra: jag mister dervid ingenting. Vill J ock visa er som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
