Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergklint, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Bergklint, Olof.
nedlagd i menniskornas hjertan. Hon Är utan tvifvel ämnad
att tolka för de dödliga hans stora verk och höga
fullkomlig-heter. Utan tvifvel har hon till den ändan fått så hög röst
och så intagande behagligheter, att hon måtte upplyfta våra
sinnen till himmelen och genomtränga dem med gudomliga
rörelser."
Han hänvisade till de classiska skalderna, såsom mönster
— likväl icke i allt. "De äro lofvärdc, då de väl uttryckt
sina tiders omständigheter, och bibehålla sitt värde, så vida de
noga träffat den oföränderliga naturen och sanningen. . . . Det
gifves så väl vett och snille nu som förr: och det vore en
vanheder för vår tid att glömma sig sjelf och hero dervid att
härma andra."
Han trodde hufvudorsaken lill de Svenska skaldernas
ofullkomlighet ligga i en underlåten granskning; hvarförutan de
hade att kämpa med andra hinder: fattigdom, förakt och otack.
"Ingen annan kan uppfylla alla skaldcpligter, än den som kan
rikligen lefva af egna medel, utan sysslor och bekymmer.
Sådane äro fa: och nästan ett under, om de derjemte äro födde
till poeter. Hvar konst kräfver sin man: Skaldekonsten är
nog i stånd att ensam sysslosätta sin egen."
Bergklints Recensioner och Kritiker innehålla visserligen
mycket, som vår tid tror sig hafva växt ifrån; men det var
dock, när det skrefs, ännu nytt i Sverige. Hans skriftvexling
med Bränder (Er. Skjöldebrand), i anledning af dennes
Tragedi och Gustaviad, visar, att han, bättre än någon fore
honom, kände behofvet af en sund kritik och villkoren för dess
utöfning. Vi meddela några prof.
"Att M. H. får Kritiker öfver sina arbeten, är alltid ett
tcckcn till deras värde; ingen åtager sig vederlägga ett
arbete, som ingen aktar. I Sverige har funnits en mängd af poeter
som utnött Svenska rim, och ingen har talt om deras
arbeten. Salig Gubben och Sal. Tvist skrcivo i många år, och
man har endast skrattat åt deras möda. M. H. bör derföre ej
vara missnöjd med billige Kritiker; men att förbjuda folk
kritisera , gifver tillkänna brist hos det man söker försvara. Jag
har hört dem som frågat: Hvem har berömt Gustaviaden ? Vi
hafva deremot hört många Kritiker; och jag tycker^ att det
svaret är oformligt, att ingen annan ännu gjort det, utan
M. H. sjelf. Tål derföre tiden, lät oss få kritisera, rätta i
arbetet, om vi hafve skäl, och vederlägg, om vi hafve orätt."—
"Af olika saker fordras olika fullkomlighet, och en del
Auctorcr hafver en fristad i sin uselhct, lika som andra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
