Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vellingk, Mauritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Viillingk, Mauritz.
gifne Holsteinska saken och haman för det sedan
uppträdande Hattpartiet. V. vistades ute på Djursholm, men bans
yttranden infordrades i vigtigare fall. I Januari 1726 erböd
Ryssland 500,000 Rubler i subsidier, i fall Sverige biträdde
deu gemensamma saken; CansIiCollegium afstyrkte
emottagandet af anbudet, och Rådet var af samma mening. V.
förklarade då, att Collegierna "endast hade ofiiciom servile,
men intet ansvar inför Ständerna"; deröfver besvärade sig
Horn och Banér, såsom ledamöter af CansIiCollegium,
sägande, att "Collegierna väl hade obsequii gloriam, men af
något servile veta vi Gudi lof numera i Sveriges rike intet,
särdeles efter den återvundne friheten". Derjemte inlade W.
den reservation, som sedan lades honom så mycket till last
men inför efterverlden beviLtnar hans statsklokhet, och
hvaruti bevisas Frankrikes pålitlighet framför Englands vänskap*).
I anledning af nya invecklingar och betänkligheter afgaf
CansIiCollegium i Maj ett nytt betänkande till förmån för
Hannoverska alliancen. När saken förekom i Rådet, begärde
det svagare motpartiet alt de fyra frånvarande RifcsRåden
ock skulle höras, men delta afslogs. Vid voteringen
stadnade 8 röster mot S, men som Konungen var för
Wiener-förbundet, hade den meningen segrat. Dermed var dock
saken ändå icke afgjord, emedan ett nytt Memorial
sedermera ankom från Ryssland. Då föreslog» de rådande att
sammankalla Ständerna; V. förklarade "att en anticiperad
riksdag vore i hans tanke både onödig, betänklig och
besvärlig". Men motpartiet, viss att de ryska sympathierna
skulle vid riksdagen ogillas, fattade ändock beslutet alt vädja
till nationen; också hade en af sjelfva motståndarne förut,
vid en rådplägning, obetänksamt yttrat, att Ständernas
samtycke vore erforderligt vid alliancens slutande.
Sländerna, som samlades i medlet af September, skulle
alltså afgöra, hvilkendera alliancen egde företrädet.
Troligen hade den Ryska varit förmånligare, men massan af
nationen upprördes vid den tanken att ingå förbund med en
makt, som ej allenast tillvällat sig så stora besittningar på
Sveriges bekostnad, utan ock så nyligen förvandlat så många
städer, byar, herregårdar och bruk till aska eller rykande
stenhopar. Konungen förlitade sig dock icke ensamt på
denna känsla, utan vidtog en exempellöst nedrig åtgärd, att,
fastan den ej litet förnedrade honom sjelf, krossa det
holsteinska partiet i det han rigtade anfallet emot en af dess
•) Se vidare hoi C. J. Th. v. Schantz, »iil. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
