Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wittenbeg (von Debern), Arved
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WiTTESDKRO (von Debern), Arved. 45
de nyss anvfirfvade tropparne, vänja dem vid krigsdisciplin
och förbereda kriget. Han bier fältmarskalk 1055 den 2
April och utnämdes till Pommerns Gouvernenr den 10 April.
Han hade ordres att gå till Pohlen genom det
Rranden-bnrgska Pommern, äfven om kurfursten nekade, så vida från
Mark intet var att berara och omständigheterna annars
syntes gynnsamma rör ett anfall. Uan borde hålla god disciplin,
att soldaternas tygellöshet ej minskade det fiendtliga landets
bjelpekällor. Religionsfriheten måste strängt respecteras, för
alt ej väcka katholikernas fanatism. Före knngeus ankomst
skulle intet steg vidare tagas fram eller tillbaka.
Radze-jewski skulle åtfölja W. som rådgifvare. W. samlade
tropparne i Stettin, vid pass 20,000 man, för det inesta gamla
krigare, sedan 30 åra kriget, vana vid fältordning och strid,
men ock vid rof och plundring. De medförde 72 kanoner.
Den dagen W. uppbröt från Stettin, afreste Carl Gustaf från
Stockholm.
Man har undrat, hvarföre Carl Gustaf framför sjelfva
Horn och Wrangel, valde W. till sin främste fältherre,
ställande Horn på vakt 1 Lifland under den unge M. G.
Dela-Gardles befäl, samt Wrangel på flottan med ögat på
Danmark. Franzén anar, att det aristokratiska slägtförbundet ej
borde hafva en af sina länkar vid kungens sida i Pohlen,
om kungen skulle känna sig fullt oberoende. VI känna, att
hau lät sin svåger M. G. Dela Gardie såsom konungens
lieu-tenaut anföra den här, som gick att intaga Lithauen. Den
hemliga krönikan har en förklaring till den. synnerliga nåd,
hvari W—g stod hos Carl Gustaf. I Les anecdotes de Suède
af Pnfendorf säges, att drottning Christina sökt att bringa
Carl Gustaf ur lifvet, att grefvinnan Maria Christiana
Oxenstjerna, född Löwenstein, uppenbarade anslaget för
Wittenberg, som derom underrättade prinsen, hvilken ej lemnande
Öland, nndkom faran. Skjöldebrand anser möjligt, att Carl
Gnstaf syftar härpå i ett bref till sin far om de onda
rykten från Stockholm. Man har, oaktadt W—g tillstyrkte att
först angripa Danmark, skyllat honom att harva ledt Carl
Gustar in I djnpet af Pohlen; Franzén erinrar dervid, att 1
dylikt tog Carl Gnstaf blott råd af sig sjelf.
Historien omtalar nu W—gs bedrifter. Vi vilja blott i
korthet erinra, att 1055 den 9 Juli gick W. med sin här
öfver Pohlska gränsen. Det första slottet, det starka
Dra-heim, träffades öfvergifvet af Polackarne, den första tropp,
som möttes, tog genast flykten. Man märker att Wittenbergs
namn var, såväl som Svenskarnes, fruktausväckaude. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
