Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Wåhlin, Lars Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
Wåhlin, Lars Peter.
lipmärksamhet ät lifvets Fröjd —
beundran åt den Wises liöjd —
medlidande åt tidens dårar —
Trots åt den Höges stulna pragt —
en tacksam blick it Odlarns koja —
en tröst åt slafven i sin boja —
och åt förtryckarn ditt föragt! —
Bland dessa känslors mangel må ej förgäten blifva
den som ditt hjerta böd, at någongång mig gifvas
En suck åt minnet af din Wän; —
Han vill — han skall förtjena den!
Fru Lenngren: •
Ej sällheten Beror af Odén och af Lycka
alt vara nöjd — det är alt vara säll,
jag har sclt lyckliga i tjäll,
jag har sett lyckliga pä krycka,
ja Blolt jag äger nog alt värja mig för nöden
Och har en vän alt lula mot mill bröstl
Pä lifvets dag jag hämtar tröstt
Och tröstt i skymningen af Döden.
Om Wåhlins lärdomsflit vid nniversitetet vittua ej
mindre än 21 academiska afbandlingar, för bvilka lian i Luud
præslderat, och nära ett halft hundrade Laudatur, som hau
skördat på dem och examina. Hans föreläsniugar voro
ovau-Iigen talrikt besökta, den tid han tjenstgjorde vid academien,
och sjelf sågs han, gammal vorden, i början af 1830-talet
mer än en gång bland dem som besökte Lund, för att höra
föreläsningar. Icke blott "lärd17 efter gamla begreppet derom,
innehade W. den nyare tidens "bildning" i en än mera bland
landtprester ovanlig grad. Då Carl Johan första gången
satte sin fot på svensk strand, ansågs passande, att för
Lutherska kyrkans nykomling i Helsingborg anställa en
gudstjenst på franska tungomålet, och prosten W. der borta vid
Scheldervikeu framträdde med predikan och tacksägelse på
ett sätt, som augenämt öfverraskade prinseu, med undantag
af ett enda qnld pro quo, der uttalet ådagalade att talaren ej
varj infödd fransman. — Wåhlins djerfhet att tänka möjligheten
för en landtprest, som en gång utgått ur den academiska
ringen, att åter inträda i densamma, vållade honom skarpa
strider. Då V. Faxe från Söderveddinge sökte theologiskt
professorat — och lyckades, så hade han dels vid
utnämnandet till detta pastopat bibehållits vid sin förut Innehafda
academiska adjunctur, dels anmälde han sig efter blott några
års tjenstgöring på landet att återkomma till den lärda
kretsen; men när L. P. Wåhlin från Norrveddinge sökte göra
samma återgång, så hade tjugufem år försvunnit sedan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
