Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Wåhlin, Lars Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
Wåhlin, Lars Peter.
Danmark stått i en förbindelse, hvarom den tidens lärda
tidningar vittna, hum han utfört sitt presterliga kall på ett
sätt, som beredt hans namn "ett minne för mer än en
mansålder," huru hau af sin biskop blifvit kallad en prydnad för
Lunds stift, o. s. v.; derom var kanske mindre att säga. Men
de personliga hänsyftningarue, t. ex. att mau ville, att
academi, kyrka och stift skall vara belåtne med fromhet
utan auda, med beläsenhet ntan lif, med handlingssätt utan
inflytande; att ban blifvit förbigången emedan hau ej passade
till häfstång i en viss familjeangelägenhet, som nu skulle
uppgöras; att Lunds domkyrka står eller faller med
domprosten i Lund; att han flck stå tillbaka för en nychristen, som
talar som ett barn (hvarmed Thomander ansågs åsyftad); att
professor Ahlman endast lät eget godtycke gälla, och att
detsamma i mer eller mindre mån gällde hos flera andra
professorer; m. in., väckte desto större harm. Och harmen
blef glödande. Den till och med kom att bortbränna ej så
litet af de loford för grundliga kunskaper, hvilka ban förut
fått emottaga. Det lände honom till last, att hau, ehuru
1814 utnämnd till præses vid blifvande prestmöte, efter tio
års beredelsctid undandrog sig detta "lärdomsprof". Hade
ban laggt mycken vigt på sin doctorsgrad, så lade nu en
af hans domare derpå så liten, att det hette: numera skulle
man blifva ansedd för enfaldig, om man på allvar ville påstå,
att hvar och en th. doctor är grundlig tbeolog; och af en
annan att W. endast inuehade encyclopedisk kännedom utan
grnudlighet. Ahlman upptog i sitt och Thomanders namn
särdeles allvarligt den stridshandske, som mot dem och
deras reulärigbet särskildt hlifvit af W. utkastad. A. ställande
sig på den grund, som ban uttalar med de för all framtid
minnesvärda orden, "att gynna och befordra en fiendtlig
ställning mot vår orubbliga troslära, . ... är onekligen den,
största förbrytelse, en theologisk Facultet kan såsom sådan begå,’1’’
kom till det resultat, att W. hade allt skäl att vara glad,
om icke hans öfverdrift komme att leda honom till något af
de mål, som beskrifvas i inissgerniugsbalkens 60 capitel, men
yrkade blott, att W. skulle, derest han hade sann
hederskänsla, vilfara den A:s utmaning att möta inför allmänheten
med de uppgifter, som kunde ådagalägga giltigheten af de
framkastade beskyllningarne. Denna utmaning blef, oss
veterligt, icke hörsammad. Deremot utgaf W. någon tid
derefter och försvarade offentligen en theologisk afhandling, som
skulle ådagalägga och visserligeu ådagalade, att han ej, såsom
flera hans domare, namnellgen Ahlman, sökt göra gällande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
