Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ekeblad, Claes den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Ekeblad, Claes d. a.
för arbete, af tillgifvenhet för Gr. Gyllenborg, och emedan
E. icke ville förlora sammanhanget af de otfcnlliga,
riksvig-tiga ärendena. — Pä 1746 års üiksdag var han äter ledamot
af Secreta Utskottet, och blef af Ständerna föreslagen till
Riks-Råds-värdighctcn, hvarefter Konungens utnämning följde.
"Ekeblads naturliga misströstan till sig sjelf blef vid det valet
icke rådfrågad, och det var för riket och rådskammaren en
lycka."
Efter Gr. Tessin blef E. Riks-Cancelli-Råd, och i denna
befattning afslöt ban dessa följande årens traktater med
utländska makter: med Preussen 1747; med Danmark 17i»6;
med Frankrike trenne, under ären 1754, 1737 ocb 17G0;
med Ryssland 1759, och med Österrike tvenne, en 1737 och
den andra 1760. Med sin befattning som Riks-Råd och med
sin verksamhet i utrikes departementet förenade E.
Öfverste-Marskalks-embetet, pä en tid då detta åtföljdes af mycket
besvär, såsom vid en Konglig begrafning och kröning år 1731.
I Rädskammarcn utmärkte sig E. för manlig fasthet och
jemn hctänksaiuhet; ban "gick aldrig från sitt samvete och
sin öfvertygelse, fastän sakernas utseende ofta var hotande."
De inre brytningarne tilltogo, oeh under obehaget och faran
af våldsamma parlistrider mottog Gr. E.
Cancclli-Prcsidents-’ platsen, efter Höpken, som afsade sig sin värdighet vid 1762
ars Riksdag, då Palmstjerna ocb Scheller licentieradcs. Såsom
Cancelli-President afslöt E. med Marocko en fred, för alt
trygga Svcuska sjöfarten. En traktat, som E. sedan ingick
med Frankrike, angick resterande subsidiers betalning, och
"hvarvid uågon tvistighet egde rum i anseende till
beräkningssättet" Ständerna ytlrade missnöje, E. vidblef sin
öfvertygelse, och gick ur Rådet. E. drog sig undan till sitt
laudl-gods i Vestergötland, der ban lefde för ekonomien ocb
vetenskaperna. Dessa hade han både älskat och idkat; det sednare
likväl ej så mycket som ban önskat, då hans tid var
tillräckligt upptagen af statens värf. Ett offentligt uppdrag mottog
E. med öfverinseendet öfver segelledens öppnande vid
Trollhättan. För öfrigt tillhörde hans tid undcrhafvande, "hvilka
uti honom sågo mera cn fader, som vårdade sig om deras
väl, än en sträng öfverman, som förtärde deras krafter.
Ciceros Tuseulnm har ej varit bonoui behagligare, än Stola
Gref Ekeblad." — Han rycktes ur sitt lugn genom den
omhvälfning, som inträffade år 1769. — Den nya Konungen
helsade han vid rikets gräns, då denne 1771 återkom frän sin
utländska resa. Räddningen ur auarchien förbidade E. af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
