Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Holmbergsson, Johan d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holmbergsson, Johan d. fi. 205
mot Nytestamentiskt Bibliska läror, den borgerliga lagen
ansett sig böra tillåta. H. har således förklarat, alt
ofvannämnde moment i detta lagförslag innehar "ett utmärkt rum"
på hans ändock nog stora skuldBegister.
2:o. Lagen om inskränkning i friket att göra
fideicom-misser blef otydlig just genom en skarpsinnig
Utskotlsleda-mots och Secreterarens gemensamma bemödande att göra den
tydlig. Detta förnumino de först sedan denna lag utkom
och lärde deraf inse, att äfven enskildta lagförslag ej borde
till sanction företagas, innan lagförslagens författare varit i
tillfälle pröfva, huruvida deras godkända mening blifvit
uttryckt utan fara att missförstås.
3:o. I ett memorial hade en litterat riksdagsman yttrat
den lagförklaring, att om efter det en borgenärs ansökan
om ett skuldebrefs intecknande blifvit af inteckningsrätten
utställd till gäldenärens förklaring den sistnämnde kommer i
cessionstillstånd före den dag då ban bort till förklarings
afgifvande infinna sig, inteckningen då bort anses kraftlös.
En sådan mening hade i en ryktbar concurs blifvit följd af
Kgl Rådkammaren 1780 och finnes godkänd af vår
oförliknelige Calonius i dess afhandling "de hypotheea" vid 9 §.,
hvarföre den ock i början af II. länge försvarades i
enskild-ta conferenser med den förutnämnde Utskottsledamoten. Men
vid eftersinnande deraf, att bär icke var fråga om en
lagförändring, utan blott om en tolkning af den lag som ännu
egde rum, såg H. sig tvungen att utan afseende på så
lysande auctoriteter antaga den motsatta mening, att den
mel-lankomna cessionen icke kunde i och för sig sjelf förminska
den sökta inteckningens verkan till den intecknadc fordrans
säkerhet och förmånsrätt, men väl föranleda dertill, att
samtlige borgenärerne borde lemnas tillfälle att andraga,
om på någon annan grund inteckningen skulle kunna anses
kraftlös. Denna mening antogs ock af Utskottet och i
Riksstånden, men blef i IL Domstolen bestridd af några
ledamöter, hvilka ej långt förut i ett också ryktbart
concurs-mål dömt efter samma princip som Riksens Råd 1780 följt
och vår Calonius ej underkänt. De öfrige af denne
domstols ledamöter gillade deremot Utskottets och Ständernas
mening, hvilken dissensus sedan i Statsrådet bevekte
Konungen att till nästa Riksdag uppskjuta den sista
bandläggningen. Uppskofvet blef ej långvarigt. Innan årets slut blefvo
af sorglig anledning Riks. Ständer kallade till ny Riksdag i
Örebro, der från Konungen ankom en proposition, som med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
