Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren, Johan Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Kellgren, Johan Ilenrik.
än Lade kunnat det, fjettrades dessa bemödanden, af de
fransyska bojor, som ban frivilligt bar. I Gustaf JVasa är
planen, enligt vårt omdöme, äkta poetisk, och hade
utförandet svarat deremot, så skulle detta skådespel intaga det
första rummet inom fosterlandets dramatik. Men denna
tillhörde, som man vet, icke Kellgren, likaså litet
uppränningarna till de trenne följande, som i utförandet utmärka sig
genom språkets förtjenster och versens fullkomlighet *).
Det återstår att betrakta Kellgren såsom publicist, i
hvilket ämne vi vilje något närmare inlåta oss, då
detsamma aldrig kritiskt blifvit utredt. I denna egenskap liade K.
ett oberäkneligt inflytande på sitt lands vittra bildning i
alla möjliga rigtningar. Inom några år hade Stockholms
Posten förvärfvat sig anseendet af en Areopags ofelbarhet:
dess omdömen emottogos af allmänheten såsom orakler, och
ett tadel, ett litet der infördt loford afgjorde en
författares bela existimation, gaf honom antingen rang i de vittras
gille eller brännmärkte hans namn med litterär vanfrejd.
En plats der för ett poem var en ära, hvarefter hvarje
vit-terhetsiekare ifrigt fikte: vederfors honom derjemte den
lyckan, att hans stycke blef försedt med musik och tryckt i
Musikaliskt Tidsfördrif, så ansåg ban sin odödlighet gifven:
det flög i afskrifter kring hela landet, intog en plats i alla
känslofulla mamsellers visböcker och söngs af alla vackra
läppar. En liten ny vacker visa vann då vida mer
uppmärksamhet än nu förtiden ett stort episkt poem, en
tragedi, en god roman eller en riksdagsdiscussion.
Fosterländska vitterheten bar då endast sparsamma frukter, men man
njöt med större tacksamhet det goda man redau egde och
emottog med större deltagande dem, som i glesa mellantider
då och då erbödos.
Denna inflytelse, denna enväldiga domsrätt, som
Stockholms Posten länge, utan jäf och utan medtäflare, utöfvade
på svenska vitterheten, var den, frågar man, välgörande
eller olycklig? Vi skola nu försöka besvara denna fråga.
Utan tvifvel var Stockholms Posten, oafsedt från dess
tendenser, en tidning, som för första gången i Sverige upp-
*) I Lénströms Sv. Poesiens Ilist. II. s. G49 läses: "Efter
Gustafs utkast skref han de lyriska Dramerna, Operorna Gusiaf fVasa
1780, Gustaf Adolph ock Ebba Brahe 1788, Drottning Christina,
ock på eget bevåg (I!) Aeneas i Carthago. Det sista är origtigt,
ty i företalet till sistnämde stycke läses tydligen, "att Konung
Gustaf III äfven dertill gifvit planen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
