Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kellgren, Johan Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Kellgren, Johan Ilenrik.
Läsaren torde icke undgå att redan af dessa utdrag,
som lätt kunna förökas, se, att den äldre Stockholms Posten
hvilken man hittills blindt beundrat, haft ett både
helsosamt och menligt inflytande på nationalbildningen, och att
dess utgifvare sjelf vacklat mellan grundsatser, allt efter
som han den ena gången följde tidsandans fördomar, den
andra sin egen naturs högre ledning. De förra åsigterna
hade, öfverhanden under hans äldre, de andra under hans
sista publicistiska bana. I början hade tvifvelsmålen öfver
systemets ofelbarhet yttrat sig i ett visst famlande, i
skeptiska afvikelser och spridda utgjutelser, men slutligen tyckes
skaldens bättre genius afskuddat sig dessa materialismens
grofva fjettrar och vunnit en fullständig seger. Derom
yttrar sig Hammarsköld *): "Under en resa öfver Sundet
under de sednare åren af sin lefnad blef K., närmare än
någon Svensk Vitterhetsidkare på sin tid, bekant med den
Danska litteraturen, hvilken ledde hans uppmärksamhet på
den Tyska, den han förut hade föraktat . . . Efter detta
tyckas Baggesen och Klopstock hafva blifvit hans mest
älskade författare, hvilkas exempel gåfvo hans egen poesi en
skönare ton och hans phantasi en högre flygt, men tillika
öfverväldigade honom med den upptäckten, att de flesta af
hans föregående bemödanden voro skefva och af ringa
värde. Då ban ej hade vid sin sida någon, som i detta fall
förstod honom, nödgades ban sluta inom sig denna känsla
och derigenom liksom förtära sig sjelf med den
sönderslitande betraktelsen att hafva lefvat förgäfves." — I
Polyphem V:te Arg. N:o 52 berättas följande anekdot, som
bekräftar uppgiften om Kellgrens förändrade öfvertygelse: "En
ännu lefvande man, af hvilken K. i sina sednaste år
brukade låna Tyska poeter, träffade honom en morgon med tårar
i ögonen och frågade honom om orsaken till hans märkbara
bekymmer. — "Ack, sade K. ocli pekade på den uppslagna
Klopstock, jag har lefvat förgäfves och förspillt min tid på
saker af intet värde." Mannen ville trösta honom med hopp
om längre lefnad och skadans möjliga ersättande. — "Nej,
med mig är det redan förbi; jag dör snart."
Vi öfverlemna till den, som framdeles vill skrifva en
utförlig biographi öfver den ädle skalden (denna är blott
ett ofullständigt utkast), att noggrannare följa gången af
denna omvändelse, hvilken väl utomdcss var länge förberedd
*) St. Vitterh. Hist. sid. 339.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
