Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lejonhufvud, Axel Stensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* Lejonhufvud, Ax el Stensson.
549
Ii o ms t, att förtiga det åtskillige personer voro, som sade
och bekände, att de på många sätt hade anmodat, såsom
ock i sjelfva verket köpt dem, som mord- och förrädeligen
skulle taga Hertigen afdaga. Skulle nu sådant kunna kallas
lagvinna till straff, förr än man honom något ondt
tillfogade, då sade Grefven, sig intet veta, hvad olag, mord och
orätt vore. Härtill kom ock, att sedan Konungen var efter
Stångebro slag bortrest, hade en dräng, som varit i tjenst
bos Henrik Nykirch, då Konungen var stadd i Linköping,
frivilligt berättat, och sig ännu tillböd att vilja bestå, der så
kunde af honom fordras, det han, sedan slaget var
öfver-ståndet, och Grefve Axel Lejonhufvud, tillika med flere,
vardt fordrad in uti staden till Konungen att handla om
frid, och ban rätt då på stunden skulle åka dit in, då
hade förbemälte Nykirch litet tillförne kommit in uti sitt
her-berge, der denne drängen då stod och gjorde hans bössor
rena, och, vid det ban steg in genom dörren, med ett
skrattlöje sagt: rätt nu lärer Grefve Axel komma till
Herredags: Hr Erik Sparre och Hr Gustaf Baner hafva låtit
beställa med två hejdukar att när han körde genom deras
läger skulle de slå tu lod i honom, och det de icke måtte
fela, skulle de ställa sig på hvar sin sida om vägen:
drabbade då icke den ene så råkade den andre, hafvandes
derföre hvardera ett hundrade Ungerska gyllen att undfå. Då
sade denne merbemälte dräng: Junker, om det sker, då
blir det mera ondt utaf, dertill svarade Nykirch: det han
får, det behåller han fuller: Jag har en god häst, fuller
vill jag komma derifrån, en annan må se sig derom. När
nu Grefve Axel frågade drängen, hvad som då förhindrade,
att samma gerning intet blef ställd i verket, efter som ban
då kom åkandes, svarade han, att en utaf Konungens tje
nare, som var en Liffländer, stod äfven då i samma stuga och
hörde på detta talet, men sade intet dertill, utan lopp som
aldrahastigast och förtälde det för Konungen, deruppå Hans
Kongl Maj:t genast sände efter Heiduckarnes Öfverste,
Bec-kes, och med få ord sade honom till, att omen sådan
gerning skedde, skulle den gå öfver hans hufvud ut,
begifvan-des sig fördenskull Öfversten neder i lägret att sådant
afstyra. Vidare besannades ock detta utaf en adelsman Erik
Jöransson benämnd, som nyligen var kommen ifrån Danzig
och fröken Anna, hvilken berättade, det talet vara allmänt
uti hennes hof, att Grefve Axel vore en badstugu bestäld,
så framt Konungen sjelf den icke vorde förbjudandes. Fr&-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
