Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Lewenhaupt, Adam Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Lewenhaupt, Adam Ludvig. i 1
sjelf! Gyllenkrok red då till Rehnsköld, men erhöll samma
besked.
Redan hade fienden på åtskilliga punkter börjat
långsamt vika, men i svenska hären visade sig här och der
oordning och tveksamhet. Från venstra flygeln, der Konungen
och Fältmarskalken voro, kom en löpande order, som gick
från regimente till regimente, att högra flygeln skulle rätta
sig efter den venstra, och då denna straxt började marschera
upp i en linea och göra front emot fienden, lät L. sin
högra flygel göra det samma. Fältmarskalken kom då till
honom och frågade hvem som detta hade befallt, hvarpå L.
förklarade orsaken, tilläggande att ban dock ej visste om
dessa ordres kommit från Hans Maj:t eller Fältmarskalken,
hvilket han bekräftade med en dyr ed. Rehnsköld saktade
sig då, sägande: jag tror Eder, emedan J svärjen, men den
som det gjort, hafver intet handlat som en redlig man —
hvarefter ban, åtföljd af L., red tillbaka, och då ban kom
nära, frågade ban om Hans Maj:t gifvit befallning att
infanteriet skulle uppmarschera i front. Konungen Svarade nej,
men blef röd i ansigtet, hvarföre L. trodde att denna ordre
ändock utgått från Konungen sjelf. Rehnsköld förstod det
också så, och sade: Ja, si så gör Herren alltid. Jag får
intet göra som jag vill. Gud gifve Herren ville låta mig
råda. •
Derefter gaf han ordre åt Cavalleriet, att draga sig
bakom infanteriet på en trång obeqväm terrain, hvilket
klack L. i hjertat och var honom såsom ett knifstygn; men
han hade dock intet deremot, emedan han visste att hans
autoritet hos Fältmarskalken ej gälde mer än en
Underofficers. (Detta L:s passiva förfarande kan näppeligen försvaras:
han hade dock vid detta tillfälle, som afgjorde hela Sveriges
politiska framtid, bordt i Konungens närvaro med all styrka
framställa sina skäl, och om dessa ingenting gällt, var han
utan klander). Mellertid hade L. enligt ordres dragit sig
åt en liten lund, men fick derföre uppbära hårda
förebråelser; efter en liten stund kom dock Rehnsköld tillbaka
och sade med vänlighet: Grefve Lejonhufvud, J måsten gå
och attackera fienden. Gör som en ärlig till H. Maj:ts tjenst.
Nu vilje vi göra en förtrolig vän- och brorskap ihop.
Derefter uppmanade han honom, att i Jesu namn gå löst på
fienden.
L. måste alltså, utan en enda kanon och med ett krut,
sådant förut blifvit beskrifvet, fora sina "fattiga och men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
