Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Lewenhaupt, Adam Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lewenhaupt, Adam Ludvig. 15
lose får", till antalet 4000, emot den 22,000 man starka
fienden, som stod bakom sina förskansningar och läto sina
152 kanoner flitigt spela. Då föllo Svenskarne hoptals,
och bland dem L:s systerson, Erik Gyllenstjerna, Major vid
Gardet. När de kommo så nära fienden, att de med något
slags hopp om framgång kunde gifva fyr, brände på de
fleste muskotterne blott fängkrutet af, och de skotten som
gingo löst, gjorde ganska liten verkan. Ändock vek fienden.
Deremot gick venstra flygeln tillbaka: då L. det såg, red
han skyndsamt dit, och besvor de befälhafvare ban träffade,
att förmå folket att hålla stånd. En af dem, GeneralMajor
Sparre, svarade: fan kan inte komma dem att stå, det är
inte möjligt. L. ville nu förfoga sig tillbaka till sin venstra
flygel, men denne var genom fiendens inträngande redan
afskuren från den andra, och L. måste nu följa med det
flyktande folket till en skog, der ban försökte få dem att sätta
sig. Öfverste Hård för Drabanterne var honom dertill
be-hjelplig, men bådas bemödande var förgäfves. Mellertid
kom Carl XII, hvilken under hela^faltslaget ej befattat sig
med commandot, men öfverallt varit med der elden var
hetast; sedan båren blifvit genomskjuten, hade han låtit lyfta
sig på en dålig häst, och laggt sin sjuke fot på hästhalsen,
som nu var röd af det rinnande blodet. Då ban nu blef
L. varse, frågade han, lefven J än? L. svarade: Ja,
Nå-digste Herre, Gud bättre huru här står till. Konungen
tillsporde honom då, hvad man nu borde taga sig före, då
Generalen svarade, att intet mer voro möjligt än att föra
folket till bagaget. Detta skedde nu. L. samlade nu så
många ban kunde, särdeles cavalleriet, af hvilket flera
bataljoner redan i början af slaget gifvit sig och andre ej fått
komma med i elden eller understödja infanteriet, och kom
med dessa oanfäktadt till bagaget. Slaget var förloradt.
Sedan L. der ätit ett stycke bröd och druckit något,
uppsökte ban Konungen, som fanns sittande i GeneralMajor
Mejerfelts vagn. L. gaf nu det rådet, att göra som han sjelf
hade gjort vid Liesna, afspänna hästarne från de tyngre
ba-gagevagnarne, låta, manskapet sitta upp, och bränna allt
hvad som ej kunde medföras. Konungen frågade hvad som
då skulle göras med artilleriet. — Medföra det så långt
möjligt, svarade Generalen, och när det icke längre kan
med–föras, förstöra det. — Carl svarade: jag måste änteligen
först tala vid Fältmarskalken. L. blef enträgnare, men Carl
befallte honom rida bort, hopsamla Cassa-vagnarnc och föra
dem till artilleriet och der stadna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
